Julbak & höglöp

Pepparkaksvovvar!

Så här dagen före dopparedagen var det dags för lite pepparkaksbak. Men det gick inget vidare... Antingen blev de för tjocka eller så råkade jag bränna dem. Men några plåtar med fina pepparkaksvovvar blev det!

Så skönt med julledigt, även om det är "hett" här hemma. Nelmi löper och börjar nu gå in i sitt höglöp. Så typiskt att detta ska ske precis under ledigheten. För nu är vi alla hemma. Vanligtvis brukar ju Goy vara hos min mor på dagarna och min plan var att han kanske kunde bo hos henne under just höglöpet. Men så var ju inte tanken att Nelmi skulle löpa så här sent. Nu är det fullt hus nere hos mor med mina syskon på besök med familj. Så då har Goy det bättre här hemma, trots löp.

Blöt skogspromenad idag.

Så det är lite pysslande här hemma. De får mestadels vara i olika rum och Nelmi får ha trosor på sig som en extra säkerhetsåtgärd. När vi tittar på TV på kvällarna så får Nelmi ligga hos mig i soffan. Goy föredrar golvet eller fåtöljen bredvid. Och det fungerar bra. Men det gäller hela tiden att tänka till. På promenaderna har jag Nelmi i koppel och Goy springer lös. Visst svansar han runt bena på oss om han får, men säger jag till honom att springa framför så gör han det. På nätterna får de turas om att sova i bur jämte sängen och de båda finner sig fint i det. Jag hoppas det fortsätter fungera så här bra.

På promenaden idag så testade jag lite Goys stadga. Lät honom sitta kvar medans jag gick iväg med Nelmi och Tilly. Lagom störning att gå iväg med en löptik :) Men han satt som ett ljus, min duktiga kille!

Jag och Goy passar på att hitta på lite egna grejer. På kvällarna får han följa med ner till mor en stund för att umgås lite med familjen. Han ska också få följa med på julafton, tjejerna får vara hemma på kvällen. Och igår var vi iväg och hälsade på hos Marie och Ivar. De har en BC-kille, Geir, som är 2 månader äldre än Goy. Så det blev lek och promenad. De har också 2 BCs till - Ben och Isa. Isa är dräktig och ska ha om drygt en vecka. Spännande!

Planerna är att kastrera Nelmi under våren. Har bestämt mig för att göra en titt-håls operation på Blå Stjärnan. Lite dyrare men så blir det ett mycket mindre ingrepp då man inte behöver skära i hela bukväggen. Rehab blir då kortare och risken för komplikationer är mindre. Så någon gång i slutet av mars får det bli... om jag har räknat rätt. Det ska bli skönt för både Nelmi och mig att slippa hennes jobbiga skendräktigheter.

Vi alla här på torpet önskar er alla en riktigt God Jul!

Äntligen julledig

Det har varit en tuff höst med högt tempo på jobbet. Därför har det blivit mindre blogginlägg än vad jag önskat. Men nu så är det äntligen dags för lite julledighet!

Så då passar vi på att:

Ta igen oss... gärna på hög i soffan...

Vissa är dock helt utslagna...

Och när det är jul ska man också äta gott

Vissa får inte nog av det smaskiga...

Domaruppdrag

Under hösten har jag fått frågan två gånger om att döma agilitytävlingar. Jag svarade naturligtvis JA!

Först ut var Welsh Springer Spaniel klubbens mästerskap för någon månad sedan. Och igår var jag på Bollebygds brukshundsklubbs KM. Det är verkligen superroligt att döma! Och svårt! Man får respekt för våra duktiga agilitydomare som dömer 250 starter om dagen. Själv var jag helt slut efter 32! :) Man måste vara fullt koncentrerad hela tiden. Lättare sagt än gjort!

I domaruppdraget ingår att, förutom att få blåsa i visselpipan :), att rita banor. Den svåraste uppgiften i hela uppdraget, tycker jag. Men så nyttigt! Det händer inte att jag sätter mig ner och ritar egna banor att träna på. Men just det där att rita en bana och fundera på klurigheterna är väldigt utvecklande.

På Bollebygds KM var det blandat med vilken erfarenhet ekipagen hade. Vi bestämde därför att börja med en klass 1 bana i agilityn.

Klicka på bilden så ser du den i större format.

De flesta ekipagen klarade denna bana galant. Inga direkta klurigheter utan de fick ett fint flyt. Det några missade var att svängen från gungan till tunneln var tvär och några förare hade lite för bråttom så hundarna hoppade av sidledes innan kontaktfältet.

Det var de sammanlagda resultatet från agilityklassen och hoppklassen som skulle räknas samman. Så i hoppklassen blev det en klass 2 bana med lite mer svårigheter.

Här gällde det att hålla i hunden efter hinder 7 så att de inte sprang in i den korta tunneln (13). Efter slalomet var de tvungna att sätta fart för att hinna möta hunden innan långhoppet. För det gällde att de var på rätt plats för att peta runt hunden på hinder 17.

Efter dessa två banor så räknades resultaten samman och de bästa ekipagen i varje storleksklass gjorde sedan upp på en finalbana om klubbmästaretiteln. De körde då samma bana fast baklänges. Men jag ville trixa till det lite till för dem.

Starten gällde det att var med i, och sedan sätta fart ner till kombinationen 5-6-7. Det var tajt mellan hindrena och man kunde välja att svänga hunden både höger och vänster runt 6. Om man valde höger fanns det risk för att de fortsatte till tunneln.

Jag hade en härlig dag. Fick träffa en massa trevliga och duktiga ekipage. Det här med att döma gav mersmak. Men att döma 250 starter på en dag... det skulle jag aldrig klara av...

Alla är vi bra på något...

Man kan inte vara bäst på allt,  men vi alla är bra på något :)

Vila & catch up

De finaste och godaste små pralinerna!

Jag har varit sjukskriven en gång i mitt liv. Det var för 12 år sedan när jag "byggde om" mitt knä. Men idag har jag varit hos läkaren och jag blev sjukskriven i två veckor. Jag har den senaste veckorna varit oerhört trött. Jag har haft värk i kroppen, ont i lymfkörtlar, feber från och till, dålig i magen och haft migränanfall. De två sista dagarna har jag gått runt och känt mig konstant full. Det är helt enkelt inte så mycket med mig. :) De tog en massa prover på mig men det tar en vecka att få svar. De som blev klara direkt (typ sänkan) visade inget. Jag har haft det lite stressigt runt mig så kanske är det så att det är helt enkelt vila som jag behöver.

Lite dålig skärpa men det gör bara att Goy ser ännu mer rolig ut. Buspojken! 

Vilken tur att man då har världens bästa små praliner som piggar upp en! Tilly som får mig lugn och trygg, Nelmi som helst vill krypa under skinnet på mig och konstant överöser mig med sin ömhet och Goy som lockar mig till skratt med sina härliga upptåg. Så de närmsta veckorna ska jag vila mig och ta långsamma promenader i skogen för att ladda batterierna på nytt.

Jag har fått flera förfrågningar att ni vill se filmer på hur det går för mig och Goy på vår trickkurs. Vi är nu halvvägs igenom kursen och har haft en paus på två veckor för "catch up!" Jag postade precis en film till Silvia med en status på allt vi håller på att träna på. Så håll till godo! :)

Och här kommer Silvias feedback:
Yay for 4in -- looks great now! Great pivoting too, also to your leg, so yes, all ready to fade the target! For sit up, reward when he doesn’t lean too much on you to eventually fade the support. Great style for handstand, all ready to go to a wall now -- and the rest of fading is described in lesson 5! :) Very nice cavaletti too and really great slams! For 2on2off, you can go to lower objects next and then add your movement as a distraction. For paw crosses, hold the hand more&more to the side and a bit lower. Great job with all the tricks!

Träning & bus hela helgen

Hela gänget samlat!

Hösten är här - och jag gillar det! Därför har bloggen fått nytt höstigt utseende!

Vilken härlig helg vi har haft! Igår packade vi bilen på förmiddagen och åkte in till Alingsås. Jag och Goy hade i läxa att träna i nya miljöer. Så vi slog till på stort och gick till Kungsgatan mitt i shoppingrusningen och satte igång vår trickträning. Jag är så imponerad av den lilla killen! För trots  att det verkligen var folk överallt så höll han sitt fokus på mig och gjorde sitt bästa. Jag satte filmkameran på bordet hos tjejen som sålde bingolotter. Tyvärr fick hon en kund som ställde sig mitt för kameran (trots att tjejen bad henne att akta sig) så första delen av vår träning ser man bara en handväska :) När väl hon försvinner så börjar både jag och Goy tappa fokus. Så strax efter bryter jag med lek. Undrade om han skulle kampa bland så mycket folk - men det gjorde han så gärna! :)

Sedan åkte vi till Pias hund & fritid för lite shopping och mer träning. Trots att det var godis och leksaker högt och lågt så är Goy så koncentrerad. Det står till och med en annan valp och tittar på. Fina goytingen! Tack Pia för att vi fick träna hos dig - och för att du filmade oss!!

Efter att fyllt bilen med hundmat, godis och nya leksaker åkte vi förbi Ica och köpte färska frallor och kanelbullar. Sedan åkte vi och fikade hos Emelie. Färdigfikade så åkte vi ut till klubben för lite agilityträning. Nu var det Nelmis tur att få sin träningsdos. Efteråt tog vi en härlig promenad runt Vikaryd. Vi var inte hemma förrän vid sex tiden.

Sedan övertala jag Emelie att följa med hem till oss. Vi gjorde kycklingkebab och slappade sedan. Fem hundar i soffan, härlig brasa, champagne te och en bra rulle - det kallar jag mys på hög nivå!

Idag så packade vi bilen igen och åkte till Lisa och dogsen. Goy var så glad att träffa brorsan igen! De busade och höll igång nästan hela dagen. Lisa och jag fick tränat lite agility tillsammans ute på hundskolan. Sedan åkte vi hem och käkade och bara pratade hund! :) Vi stannade till sena eftermiddagen innan vi begav oss hemåt. 

Nu ikväll har jag postat filmen från gårdagens träning till Silvia och vi fick fin feedback.

Tänkte att ni kanske vill se, så här kommer den:

Silvias feedback:

He sure did great!!! -- Performing his tricks without a problem and playing really nicely too! Cavaletti look good too, keep practising to get them really fluent.

Födelsedagsfirande & linslusar

Tack Sussie för den fina blomman! Blev perfekt på min bänk i stora rummet.

Vilken fin födelsedag jag har haft! Tack alla vänner för gratulationer via telefon, sms och facebook. Det värmer i mitt hjärta!

Efter jobbet gick jag till Brogyllen och köpte en riktigt lyxig moussetårta. Den har jag ikväll avnjutit med mina kära. Min fina mor är för skön. Härom veckan var hon hemma hos mig och hjälpte mig att möblera om i mitt stora rum då jag fått en ny soffa. Hon råkade då få syn på att jag fortfarande hade en tjock TV. Det kan man ju bara inte ha! (?) Så den åkte ut. Istället fick jag låna en plattTV av henne. Men den var lite väl i minsta laget. Så i födelsedagspresent fick jag av min familj... en ny större plattTV såklart! En ordentlig TV är ett måste enligt min mor. Kan bara säga att jag blev mer än glad!

Jag brukar alltid ge mig själv en födelsedagspresent. Jag har gått lite i affärer och försökt att hitta en bra present, men inte hittat något jag vill ha. Men som kom jag på vad jag önska mig! En privatlektion för Eva Bodfäldt med Nelmi. Sagt och gjort, jag mailade Eva och fråga om hon hade tid för en lektion när hon är i Göteborg i slutet av månaden. Fick som svar att hon absolut hade tid att ta emot oss! Nelmi går så fint i lydnaden. Men det är bara det att hon tycker att det är så kul och låter därför hela tiden. Detta hoppas jag Eva kan hjälpa oss med.

De sista veckorna har jag och dogsen "been in the news". Först var det klubbmästerskap i agility och Alingsås tidning var där och gjorde ett reportage. Det resulterade i att jag och Nelmi hamnade på en stor bild i tidningen. En riktigt härlig bild med Nelmi mitt i språnget genom däcket.

En mycket koncentrerad matte som spurtar järnet! :)

Igår kom nya numret av Härliga Hund ut. Där är jag och dogsen med i ett reportage som handlar om hundägare och deras bilar. Det var när jag var på agilitytävling i Kungälv i augusti som det kom fram en reporter och undra om jag inte kunde ställa upp på en intervju. Javisst, svara jag. Det tog dock lite tid vilket gjorde att jag missade banvandringen till min sista klass. Det var bara det att det var en ursvår bana (Jörgen Sundvall var domare). Men det gjorde inte så mycket för precis innan vi skulle starta så kom värsta ovädret! Det åska rejält och Nelmi är åskrädd. Dessutom så formligen öppnade sig himlen så de var tvungna att blåsa av tävlingen en stund. Jag var så blöt! Det sa klafs klafs när jag gick och till och med mina trosor var genomblöta. På väg tillbaka till bilen så passerade jag reportern och fotografen. Tur att ni fotade mig innan, sa jag. Och de skrattade gott åt mig :)Mitt lopp för övrigt gick inte så bra, väldigt många räddningar av mig och på tredje sista hindret så diskade vi oss. Bra jobbat ändå!

Reportaget i Härliga Hund. Det blev en bra bild på oss fyra.

Sneakpeak

Jag och Goy går sedan en månad tillbaka en kurs för Silvia Trkman. Det är online kurs och den heter puppy/trick class och det är nog ett 50-tal deltagare från hela världen. Varannan vecka får man en lista på övningar som man ska träna och sedan postar man en video av sin träning i ett virtuellt klassrum och Silvia (och alla andra) kommenterar och ger förslag till hur man ska komma vidare i sin träning.

Goy älskar verkligen att träna tricks! Han har blivit riktigt duktig på shaping, förstår fort och gör stora framsteg varje dag. För varje ny övning går det fortare och fortare att lära sig. Jag själv börjar bli duktig också. Att träna shaping är svårt! Man vill så gärna hjälpa genom att visa, men det är ett stort NO, NO! :)

Tänkte att ni ska få se förra veckans video. Först mitt inlägg med video, och sedan Silvias kommentar.

1. Pivoting – He now does really nice pivoting to the right. We have generalized it (different objects, different environment) I haven’t cued it yet (having problem to chose a cue). Next step is to start with the left pivoting. I will try doing with help from a wall.

2. Sit up – Here I have had some problems to control the target, his paws, kibbles and clicker :) Today he offered sit up without target and I didn’t have a clicker near. And he sat really nice! Do I need to click? Or is it ok just to treat him with kibbles from the right angel to keep adding duration?

3. Back up – I think this is his favorite right now, offering back upall the time. But I want more distance and intensity. Maybe start doing it with me standing and outdoors? Last night I started to add the cue for it.

4. 2on2off – I have had a hard time to find a proper object :) I will build a good one next weekend. But I think we are getting there. I just want to add duration more and also a duration when I toss the treat until the release word.

Now we will start with lesson #3!

Silvias kommentar:
Great pivoting!!! Looks like the other direction won’t be too hard either as he is offering some of it already! For duration, clicker is not very important no, so once they understand to put the feet up, you can as well just feed them in a desired position. Make sure his weight is as much to the back as possible so that he can balance more&more on his own. Backing up looks great, time to name it yes! Very cool 2ono2ff too, showing really great understanding and independence already! You can add distractions to the stay. -- All ready for the next lesson!

Tiden går så fort...

Idag fyller min fina, fina Tilly 10 år!

Vad hände?! Hur kan det ha gått 8 år!? För det är så länge vi har hållit ihop. Och på 8 år har det hänt så mycket. Jag glömmer aldrig den rädda hund som lämnades av hemma hos mig. Det tog 3 dagar innan jag ens kunde närma mig henne. Vilken resa hon har gjort. Idag är hon en av de tryggaste och coolaste jag har träffat, både människa och hund inräknade. Ibland när jag har lite mycket omkring mig och stressen stiger i kroppen, då är hon där. Lägger sina lockiga öron på mitt hjärta varje kväll när vi ska sova och hon får mig fullständigt lugn. Det är inte konstigt att jag sover som en stock varje natt :)

Sedan kan hon göra mig galen på allt letande efter mat. Men det är ju Tilly. Min fina, fina Tilly!

Grattis på födelsedagen hjärtat!

Livets sköra tråd

Nelmi & Isa nyårsafton 2007, 10 veckor. Två busfrön!

Idag fick jag ett ledsamt besked. Isa, Nelmis syster, har gått bort i en tragisk olyckshändelse. Fina, fina Isa! Det skär i mitt hjärta!

Isas matte var och hälsa på när valparna var 5 veckor och jag föll direkt för henne. Men efter ett par dagar så fick jag ett samtal. Matte kunde inte få ledigt från jobbet och hon ville vara hemma på heltid den första tiden. Tillslut hade jag hittat fina familjer till alla valparna. Utan Isa. Så jag lade ut en ny annons. Jag vet, jag gillade inte alls att behöva annonsera valparna. Men det fanns inte så många alternativ när man satt med en 8 blandrasvalpar. Då ringde matte igen. Hon hade sett annonsen och kunde inte släppa Isa. Och efter mycket om och men bestämde vi att Isa skulle vara kvar hos mig tills hon blev 12 veckor. Då kunde matte vara ledig från sitt jobb. Hela mitt hjärta sa att detta var rätt! Hon och Isa var menade för varandra!

Isa i mitt knä

Ikväll kramar jag extra på mina kära vovvar. Vill ha dem nära. En sådan här dag slås man av hur skört livet är. Mina tankar går till Isas matte och jag, Tilly och Nelmi skickar många stärkande och värmande kramar.

Men mina tankar går också till Ymers matte och husse, Nelmis och Isas bror, som gick bort i sjukdom i februari. Jag vill att ni ska veta att jag kunde inte ha hittat bättre hem till Isa och Ymer! Jag vet att de var älskade och hade ett fint liv med er. All kärlek till er!

Ymer med min toffel.

Vi hälsade på hos Ymer förra sommaren

Första besöket i fårhagen

Tyvärr fick jag inte fotat i fårhagen. Det blir istället en bild från ett par helger sedan då Goy var min assistens på en modefotografering för Ullabutta

I torsdags kväll packade vi fika och drog till fårhagen för första gången, jag och Goy. Jag har fått möjlighet att vara med som observatör på en vallningskurs. Detta är hos Lotta Axelsson i Gräfnäs, inte långt hemifrån oss. (Om jag tar båten så är det bara rakt över sjön, men med bil måste jag köra runt). Vilket välkomnande jag fick! Och vad mycket jag lärde mig!!

Jag har inte bråttom att komma ut i hagen med Goy, utan vill skynda långsamt. Men jag är övertygad om att Goy kommer lära sig valla minst dubbelt så fort som sin matte.  Så nu under hösten kommer jag att sitta och titta på när andra vallar och vara en sådan där frågvis en. :)

Visst har jag sett på när andra vallar förut, men helt ärligt har jag inte förstått riktigt vad som händer. Jag har sett en hund som springer fram och tillbaka på olika kommando, men mer än så har jag inte kunnat se. Men när jag var uppe hos Goys uppfödare så fick jag en förklaring om vad de är som händer där inne i hagen, om hur förare och hund arbetar enligt en klocka. Hur de arbetar i balans till varandra. Hur fåren har drag mot olika platser och hur hunden trycker fåren från draget. Tack Dan och Paula för den pedagogiska genomgången! För när jag satt i fårhagen kunde jag helt plötsligt se vad som hände, jag såg samspelet, jag såg förarens olika signaler och hur de inverkade på hunden och därmed fåren. Så coolt!

Kursdeltagarna fick först driva en ganska stor flock i en cirkel runt en fålla med en mindre flock. Det var spännande att se hur de olika hundarna arbetade. Lotta var super och förklarade hela tiden vad som hände, vad varje ekipage hade för styrkor och svagheter. Därefter tog de ut en mindre flock och fick träna på fösning.

Goy satt hos mig hela tiden och han tittade nyfiket på. Sedan föreslog Lotta att vi hälsa på fåren lite närmare. Jag gick runt fållan och Goy hängde på. Men han hade upptäckt vilken delikatess fårskit är! Så han hade hela sin uppmärksamhet på att hitta mer fårskit, han såg inte ens fåren. Så Lotta föreslog att jag skulle klättra in i fållan. Sagt och gjort, jag knödde in mig i mitten av alla får. Goys min var obetalbar! Han börja skälla, precis som han försökte säga "Men matte, akta dig! Gå ut därifrån nu!" :D Då tittade en tacka på honom och Goy började springa runt, runt fållan. När han stannade upp så var det en annan tacka som slängde ett öga på honom, samma sak igen, Goy sprang runt, runt fållan. Sedan tyckte vi att det räckte för denna gång. Ska bli spännande att se hur han reagerar nästa vecka. Då ska vi besöka en kurs med lite mer erfarna ekipage, alla är redan godkända vallhundar. Ska bli skoj! För det här gav mersmak!

Utmaningar i storstaden

Det var skoj att vara på äventyr med matte

I helgen var jag och Goy i vår vackra huvudstad. Vi gick en kurs för Eva Bodfält som hette "Sikta mot stjärnorna - valpkurs". Tilly och Nelmi lämnade vi hemma hos mor, så jag och lillkillen fick en helg för oss själva. Kursen var riktigt bra! 

Eva är känd för sitt sätt att tänka kring belöningssystem och on/off och det var det som lockade mig. Det första mening Eva skrev på tavlan var "Att vända från något är att vända till något" Och det var utifrån detta vi arbetade under hela helgen. Inte ett kommando vi sa en enda gång till hundarna utan vi arbetade med följsamhet, kontakt och passivitet i relation till belöningssystem. 

Låter det svårt? Det var det! När jag kom hem på lördagen så kändes det som jag gått igenom en mangel. Jag kunde inte återge någonting från vi pratat under dagen. Men jag läste igenom mina anteckningar och Evas artikel om belöningssystem en gång till, då började det landa i huvudet på mig :) Söndagen var jag mycket mera med. Det var en kurs olika alla andra jag gått och en riktig utmaning för mina små grå :)

Att sammanfatta kursen är svårt, men här kommer några av mina aha-

upplevelser och saker som jag tycker är viktiga/tog fasta på:
- Att springa är att belöna
- All ögonkontakt är aktiverande. Detta har jag aldrig tänkt på...
- All fokus framåt är lugnande
- Vikten av en slutsignal
- "Bra" är ett belastningsord
- Lek har inget med ögonkontakt att göra
- Tanken på ett klassrum - låt inte hunden lämna rummet förrän det ringer ut.
- Arbeta alltid i rörelse med en valp
- Titta på svansen!
-Se upp med skräpbeteenden
-Glöm inte ryggsäcken

Gå in på Evas blogg så kan  ni läsa ett inlägg om kursen.  Dessutom är jag och Goy med på bild :)

Goy han hade sina egna utmaningar under helgen. Visst fick han använda huvudet, men han hade det inte alls lika kämpigt som sin matte. Nej, hans utmaning låg i att kunna hålla sig så länge som möjligt. För att göra ifrån sig i den stora staden var riktigt jobbigt. Ändå så hade vi tillgång til stora gräsytor på kursen och en skogsdunge hemma hos min syster som vi bodde hos. Efter mycket om och men kunde han göra ifrån sig hemma hos min syster, men han höll sig under hela dagarna. 

På söndagen så kissade han vid 8-tiden på morgonen innan vi åkte till kursen. Sedan åkte jag direkt därifrån och hem till Alingsås. Hur mycket jag än trugade så vägrade han gör något innan vi satte oss i bilen. När vi kom till Örebro trakten så hittade jag en rastplats med omgivande skog. Jag tog med mig Goy och gick långt in i skogen. "Nu sätter vi oss båda två", sa jag till Goy. Och sagt och gjort, äntligen kissade han. 

Hur kan en 5 månaders valp hålla sig i 11 timmar!!?? Helt obegripligt!  Jag lovar att jag gav honom många tillfällen. Jag hoppas att jag inte behöver oroa mig över detta utan att det är något han växer ifrån. Jag menar han är ju kille! Det borde försvinna när han blir könsmogen.

Vilken dag!

Vilket team vi är!

Vilken dag vi har haft! Den startade lite motigt men blev bara bättre och bättre!

Morgonen började med att Sarah kom hem till mig vid 6 och vi gav oss iväg till Jönköping för att tävla agility. När vi passerar Ulricehamn ber jag Sarah sätta på GPSen. Den ber oss då att köra av väg 40 och in på massa småvägar. Skumt tycker vi men lyder den snällt. När den ber oss upprepade gånger att svänga till höger, trots att det inte går en väg in till höger så anar vi oråd. Vi knappar då in adressen på min padda istället och inser att vi skulle ha fortsatt på väg 40 nästa ända fram till Jönköping.

Så vi vänder. Men hittar inte tillbaka. Så jag stannar till och slänger ett öga på paddan som Sarah har i sitt knä. Nästa gång jag tittar upp står jag i diket!Shit! Försöker backa men kommer ingenstans... "Du måste knuffa" säger jag till Sarah och börjar få lite puls. Vi börjar bli rejält sena. Men som tur är Sarah en redig tjej och ger oss en ordentlig knuff medans jag trycker försiktigt på gasen och vi kommer upp ur diket. Precis när hon satt sig i bilen ser jag hur det rycker i gräset så stackars Sarah får rusa ut igen. Precis klockan 8.00, när Sarahs banvandring startar, rullar vi in på Jönköpings brukshundsklubb. Sicken start på dagen!

Jag skulle bara köra två agilitylopp och tar det lugnt då det först är Hopp Large. Så jag och Goy är ute och går lite och pratar med folk. Råkar slänga ett öga åt agilitybanan och ser då att det pågår banvandring. För Large! Stackars Goy undrade om matte blivit tokig då jag fick springa till tältet och sätta in honom i buren. Som tur var det 2 banvandringar så jag går den sista. Det är bara det att jag startar som nummer 7 och hinner inte värma upp Nelmi. Något jag är noga med. Jag har en go känsla i kroppen och känner att jag har ett bra fokus. Bara det att när ekipaget innan oss ska starta så lägger tidtagarutrustningen av. Så vi blir stående i startfållan i säkert 10 min. Nelmi börjar bli för taggad och jag börjar tappa fokuset.

Men när jag får startsignal så skärper jag till mig. Fokus, fokus! Jag kör på. Men Nelmi, den stackarn, var inte riktigt med på noterna. Ingen uppvärmning och bara inslängd på plan. Jag ligger lite för långt före och får tom vänta in henne!? Men vi går i mål på ett nollat lopp!!Äntligen, äntligen! Vi gjorde det! Sista pinnen i klass 1 och uppflytt till klass 2. Vad vi har kämpat!

Men dagen är inte slut. Det är ju ett lopp kvar. Jag har en lång väntan då de först ska ha en hoppklass för large. Jag är lite mör i knoppen när det är dags för banvandring och går och gäspar. Sedan var vi bland de sista startande. Men när vi tagit de 5 först hindren så känner jag att vi har flow. Det går snabbt. Detta vill jag vinna! Men om vi ska slå den snabba BCn måste jag lägga i en växel till. Så jag börjar gasa på Nelmi som jag aldrig gjort förut. Det får bära eller brista. Men vi gjorde det! Vi vann!!!

Visst ser hon nöjd ut!

Ni som läste mitt föregående inlägg vet att jag har kämpat länge för de där pinnarna.Första pinnen tog jag i augusti 2010. Och att vi sedan kan gå in och sätta två nollade lopp på en dag och placera oss som etta och tvåa är... lite ofattbart för att vara uppriktig. Men helt fantastiskt!. Min fina, fina splat! Ett extra stort märgben har hon fått ikväll.

Stort tack Sarah för ditt sällskap, ditt påhejande och för de fina blommorna! Och tack alla ni som gratulerat oss på Facebook. Det värmer!

Den som aldrig ger upp...

Fina Nelmi med sin rosett!

... är den största vinnaren!

Det var den här tanken som flög in i mitt huvud precis när jag står redo för att starta Nelmi i dagens agilitylopp. Jag vet inte vad den kom ifrån. Jag tar sedan av Nelmi halsbandet och lämnar henne för att gå ut och starta. Nelmi försöker då tjuvstarta, men jag var snabbare och hann stanna henne, sätta henne på nytt och sedan spände jag blicken i henne innan vi börjar om. Det gav effekt, hon satt så fint. Sedan starta vi! Det går bra, det går riktigt bra! Flytet infinner sig och jag bara njuter. När jag gjort 2/3 av banan så är det dags för balansen, det är bara att den står i en svacka och jag känner hur mitt ena knä bara viker sig i steget. "Aldrig livet att jag tänker stupa nu!" hinner jag tänka och på något mirakulöst sätt fortsätter jag bara. Det är bara en tunnel och två hopphinder kvar till mål. Vad händer, jo Nelmi river näst sista hindret. Där rök min pinne!

Väl i mål är jag bara så glad. Skit i rivningen, att få springa sådan lopp med Nelmi där allt känns som ett rinnande vatten är det som gör att jag fortsätter med agility. För helt ärligt, efter dryga 3 år på agilitybanorna är vi fortfarande i klass 1 i agilityn. De första två åren var vi en katastrof på banan, jag sprang inte och Nelmi var precis överallt. Det var en ostyrbar orkanvind som flög fram och det var inte mycket som stod kvar på banan när vi var klara. :) Vi har kämpat och det har funnits tillfällen då jag funderat om vi verkligen ska fortsätta tävla.

Men den här säsongen har hon gått så fint! Vi börja med att på första starten för året ta en pinne direkt. Därefter har vi sprungit totalt 11 agilitylopp. I fem av dessa lopp har vi fått 5 fel där vi hade som sämst placerat oss som 3:a om Nelmi bara hade lyft på tassarna. Vi har diskat oss tre gånger, två av dessa medvetet då Nelmi tjuvstarta. Jag har då startat om henne och bägge gångerna har hon då gått felfritt.

Tillbaka till dagens tävling. När halva klassen startat går Emelie in och kollar live-resultatet på SBK tävling men kan inte se mitt resultat alls! Så hon går till sekretariatet. När hon kommer tillbaka flinar hon åt mig och säger "Ni har den bästa tiden i klassen, ni är 11 sekunder snabbare än den som ligger etta." OMG! 11 sekunder! Men bland de sista startande är en supersnabb BC som slår vår tid med 2 sekunder.Vi slutade på en femte plats.

Åter till den där tanken som dök upp precis innan start. Mer korrekt är nog "Den som aldrig ger upp blir tillslut en vinnare" Och vet ni vad, trots den där j-kla rivningen så är det precis så jag känner mig, som en vinnare. Och den där sista pinnen, den kommer väl någon gång...

En trevlig överraskning

Min fina pojk börjar bli så stor

Idag har jag arbetat hemifrån och vid lunch var jag ute med hundarna på gräsmattan. Då kommer postbilen åkande. "Vad gör den så här långt in skogen" hinner jag tänka när den stannar till och frågar efter min adress. "Du har fått paket" säger brevbäraren. "Men jag har inget beställt" säger jag. "Och det är ett stort paket" fortsätter hon och öppnar skåpbilen och där står det ett paket som tar upp hela utrymmet. Då börjar jag ana vad det är.

För några veckor sedan prata jag med en leverantör av agilityhinder. Jag ville beställa en tunnel. Men när jag ringde så satt personen i bilen och var tydligen på semester. Det var ju inte så lätt för mig att veta då jag ringde till ett fast nummer. Beskedet jag fick var att tillverkaren har semesterstängt hela augusti så leverans skulle dröja. Men personen bad mig skicka ett mail så skulle de återkomma. Det gjorde jag.

Den nya tunneln och ett av mina egengjorda hinder. Är lite stolt faktiskt att de blev så bra.

Sedan har jag inget hört. Förrän idag. Paketet innehöll en tunnel! Mycket konstigt. Inget mail tillbaka med orderbekräftelse eller leveransbesked. Dessutom ville de ha förskottsbetalning enligt hemsidan. hmmm... Men jag är glad, äntligen en tunnel!

Och vilken perfekt tajming! Jag är precis färdig med mina hinder och premiärinvigde dem i måndags. Så med en tunnel och 6 st hinder kan jag göra mycket av basic träningen hemma. Sedan får jag komplettera med fler hinder allt eftersom. Slalom är nästa inköp.

Ikväll körde vi agility hemma. Tilly hjälpte mig att fixa iordning:)

Nu är det bara en träningsplan som saknas. Just nu håller jag till på gräsmattan på framsidan. Den är helt ok, men lite för sluttande och lite för mycket buskar o dyl. Tänkte höra med grannen om jag kunde låna deras upplysta paddock nu under hösten när mörkret kommer. Så länge det inte är någon snö så är det ju perfekt.

Träningsplanen är på gång. Haft lite otur bara med att anlita entreprenör, men jag tror jag löst även detta idag. Det kommer bli väldigt bra! Men det är först till våren som den kommer att kunna tas i bruk.

Kan säga att Goy blev väldigt förtjust i tunneln. Hann knappt ta upp den förrän han sprang igenom den. Åh, vad skoj det ska bli att få börja träna honom så småningom...

Goy + Scilla = sant

Åh, jag får besök!

Goy hade en dejt för ett tag sedan. Med Scilla, världens sötaste lilla springer-tjej. Det är min vän Susanne som har Scilla och hon är 3 veckor yngre än Goy. Jag brukar säga att vi är grannar, men det är 2 km mellan oss, men så är det på landet :) Jag hoppas Goy och Scilla kommer ha en massa skoj ihop framöver!

Här kommer ett lite bilder från dejten!

Puss på dig!

På upptäcktsfärd tillsammans

Lady & Lufsen :)

Var tog du vägen?

Tilly fick också träffa Scilla en stund.

Mysstund medans våra mattar dricker kaffe

Visst är hon ljuvlig!

Avslutar med en bild på min goa Goy, alltid spring i benen!

Höstens utmaning

Jag är så glad!!
Jag skrev ett inlägg för ett tag sedan att jag och Goy ska gå en helgkurs för Eva Bodfält i slutet av augusti. Och att Eva är en instruktör som jag så gärna vill gå för.

Detta fick mig att fundera på vilka andra instruktörer som finns på min önsklista. På absolut första plats är Silvia Trkman. Silvia har vunnit VM i agility flera gånger och är känd för att ha uppfunnit running contacts. Men i mina ögon är hon framförallt en fantastiskt klickertränare och de tricks hon lär sina hundar är helt otroliga. I många år har jag surfat in på hennes hemsida eller YouTube kanal för att hämta inspiration och motivation.

Problemet är bara att Silvia bor i Slovenien jag så möjligheten att gå kurs för henne är inte så stor. I och för sig så är hon i Sverige ibland och tydligen så har hon varit här nu under sommaren. Men hon har distanskurser via nätet. Jag har spanat in en puppy/trick kurs som hade varit så rolig att få gå. Varannan vecka under 3 månader får man en ny lektion med övningar/trick som du ska lära in. Du filmar sedan hur det går och laddar upp det på nätet. Silvia ger sedan feedback på träningen. Men vad som också är bra är att man har kurskamrater. Du kan följa deras träning och ställa frågor till dem och ta del av deras feedback från Silvia.

Så jag hade bestämt mig, denna kurs måste jag gå!
Registreringen öppnades igår och i helgen hade jag fixat ett Paypal konto så att jag skulle kunna betala.  Det var bara det att jag hade möte igår förmiddag så jag var nervös att det inte skulle finnas någon plats kvar när jag väl kunde skicka min anmälan runt lunch. Men jag kom med! Så kul! Kursen börjar den 26 augusti men redan nu är det full aktivitet i "klassrummet" Alla som kommit med på kursen lägger in presentationer. Det är verkligen personer från hela världen och många har BC.

Anledningen till att jag tror på denna kurs för mig och Goy är att:
1. Trickträning är på skoj! Genom att börja med denna form av träning så lär du hunden att lära sig. Det gör inget om det blir fel, det är tex inget lydnadsmoment som det finns precision i hur utförandet ska se ut.

2. Genom trickträning får hunden en bättre kroppskontroll. Väldigt viktigt för en framtida agilitykarriär. Men även vallningen, förmodar jag, där hunden gör mycket snabba vändningar i fart.

3. Jag gillar struktur i min träning och tydliga mål. Men jag vet att när det snart börjar mörkna ute och hösten kommer så dalar motivationen hos mig. Och det är nu Goy börjar mogna och det är viktigt med kontinuerlig träning. Så hela idén med att jag får en 2 veckors uppgift och att jag sedan lägger upp träningen själv tilltalar mig. Inte behöva stressa iväg till en kurs efter jobbet och inte behöva komma på själv nya trick att träna på.  Det här passar mig perfekt!  Hoppas jag :)

Avslutar med tre år gamla klipp på trickträning med Tilly & Nelmi :)

Badkruka & Trampolin

Nelmi badar i vår sjö hemmavid.

Sådana här dagar är det underbart att ha en sjö nära så att hundarna kan få svalka sig. Nåja, hunden. För det är bara Nelmi som mer än gärna hoppar i plurret. Tilly däremot är en riktig badkruka, även om jag faktiskt fått henne att ta en simtur i sommar. Men jag kan förstå henne. Hon har så tjock päls och det tar evigheter innan hon torkar. Goy tycker att vatten är spännande men vågar inte hoppa i. Vet inte om det kan vara för att han råka ramla i sjön när han var 9 veckor. Men i och för sig var Nelmi likadan när hon var liten.

Jag har en liten sjö bara 300 meter hemifrån. Enda stället att bada på är på grannens tomt och jag har fått tillåtelse att bada hundarna där. Vattnet är helt ok men botten är rätt dyig. Det är ganska grunt men hundarna måste hoppa i och då är det i knähöjd på mig. Lite för djupt för att Goy ska våga. Därför vore det bra om jag kunde hitta ett bättre och grundare ställe.

Goy står på stranden och vill så gärna gå i.

Jag bor 2 km från sjön Anten, en mycket större sjö skulle man kunna säga :) Problemet är bara att hundar inte är välkomna på badplatserna. Men så kom jag att tänka på att det finns en liten långgrund strand som ingen badar på. Så ikväll gjorde jag ett försök. Jag hade en spårlina så att jag själv kunde gå i vattnet och låta Goy vara kvar på stranden. Vägen ligger mycket nära så jag vågade inte ha honom lös. Han fick ha på sig flytväst ifall han skulle våga sig i. Jag hade det på Nelmi och det gjorde henne mycket tryggare.

Så till slut kom han i!

 Goy stod länge och väl på stranden, han gnällde och skällde om vartannat och ville så gärna gå i. Jag och Nelmi vadade runt i godan ro. Precis när jag tänkte att det räckte för den här gången så tar Goy ett språng och rusar ut till oss! Men lika snabbt vänder han om och rusar in igen. Sedan höll han på så, fram och tillbaka, smågnällandes hela tiden.

Full fart! Lite svårt att fota och hålla spårlina samtidigt utan att drutta omkull. Därav mitt finger ivägen.

Observera tuppen! :)

Skräckblandad förtjusning är nog det bästa ordet att beskriva hans tillstånd:) Tillslut fick jag honom att lugna sig lite och stå still i vattnet. När vi skulle gå så fick jag knappt med mig honom! :) Detta gör vi om imorgon, snart ska han nog våga sig lite längre ut.

Var bara tvungen att ta kort på denna skylt. Det är nämligen så att vår lilla by med runt 150 invånare har denna vecka 3700 scouter på besök! Jag åkte förbi scoutlägret Trampolin förut idag och det var en upplevelse. De ha byggt upp en hel by precis vid min väninnas hus. De har förstärkt mobilnätet under de 9 dagar som de är här. De har tom inrättat en egen badplats för dem, därav skylten då de måste korsa vägen. Det var en jämn ström mitt på dagen när jag åkte förbi och de hade speciella vakter som stoppade de gående så att trafiken kommer förbi. Tror jag ska åka ner och besöka lägret någon dag.

Promenaddilemma

Goy, Nelmi, Moa och Tilly

 Undrar ni vart jag tagit vägen? Ja, det gör jag nästan själv :) Men jag är här. Det har bara inte funnits tid att sätta sig ner att blogga. Semestern är slut på måndag och jag har mycket att hinna få färdigt här på gården innan dess. Jag har röjt i trädgården, renoverat ytterdörren på Doggebo, byggt en nytt utkiksbord med tillhörande koja till Tilly och Nelmi. Har tom. byggt 6 agilityhinder! Så jag har varit igång från tidig morgon till sen kväll med arbete och hundaktiviteter. Ibland är det lite opraktiskt att vara själv...

De blev riktigt bra! 12 st hinderstöd har jag gjort. Målning pågår.

Som det här med promenaderna. Det har blivit lite av ett dilemma för mig. Nelmi har ett stort behov att få röra på sig och vi går en promenad på minst 5 km om dagen då hon får springa lös. Och som hon springer! Minst dubbla sträckan. Jag njuter att se henne flyga fram i skogen (om än att jag har hjärtat i halsgropen ibland), det ger mig en frihetskänsla. Jag har många gånger tänkt att hon skulle bli en riktigt bra rapporthund. Men tyvärr får vi inte lov att tävla det då hon är blandras, och sedan måste man vara två för att kunna träna... Hon har en släkting på sin fars sida som vunnit SM flera gånger, så hon har det helt klart i generna.

Liten börjar bli stor, men inte tillräckligt ännu

Dilemmat är att Goy inte kan följa med på så långa promenader, han är fortfarande för liten. Så jag måste gå i omgångar med hundarna. Men hur jag än gör så måste jag lämna någon själv hemma. Ibland får Goy vara själv och jag passar då på när han sover. Men oftast lämnar jag Tilly hos honom, hon behöver inte så långa promenader.

Det är bara det att då måste jag lämna Nelmi själv när jag går med Goy och Tilly. Nelmi har aldrig blivit lämnad själv. Jag vet, inte så bra. Men det har aldrig blivit av att vi tränat på detta. Jag har bara gjort detta en gång. Jag hörde Nelmi tjuta långt borta i skogen och mitt hjärta höll på att brista. Så det blir att hon får följa med på de promenaderna också. Men då måste hon vara kopplad. För Goy tror att han kan springa lika fort som Nelmi. Eller riktigare sagt; han springer lika fort som henne. Inte så bra för en liten valp att flyga över stock och sten i full fart.Han har inte så bra koll på benen ännu.

Mina allra finaste!

En valp behöver inte promenader för motionen skull. Det räcker egentligen gott att han rör sig fritt hela dagen här hemma på gården. Men det är viktigt ur perspektivet att träna honom att gå lös och följa mig i skog och mark. Sedan tror jag att det är nyttigt att valpar får röra sig fritt i terräng. De får en större kroppskontroll. Jag märker stor skillnad på Nelmi och hennes kullsyskon som inte vuxit upp på samma sätt. Men som sagt, i måttliga mängder. Och det är inte alltid lätt att avgöra vad det är.

Goy i täten och Nelmi och Moa drar mig i baggenbältet.

Det hela har resulterat i att Nelmis promenader där hon får springa fritt har blivit kortare då jag inte vill vara borta för länge. Jag kompenserar detta med att hon istället får styrketräning under koppelpromenaderna. Antingen får hon bära klövjeväskan och benmanschetter eller så får hon dra mig i Baggenbältet. Jag brukar också stanna till vid sjön ibland och låta henne simma några längder.

Tilly däremot strosar i sin egen takt bakom oss. Som vanligt...

Det finns som tur är ett alternativ till och det är att Goy får vara hos sin nanny Ulla-Britt när vi är ute på längre promenader. Det är vår granne som fullständigt avgudar Goy. Väldigt skönt att ha den hjälpen! För det är ett pusslande för att få ihop det och se till att alla tre får det de behöver. Men det är övergående... Goy växer som bara den och tiden går så fort. Så snart kan vi alla tre gå på härliga upptäcktsfärder i skogen tillsammans.

Vi älskar att vara på upptäcktsfärder tillsammans.