tisdag 29 juni 2010

Badpremiär

Blöt & nöjd!


Ikväll har vi tagit vårt premiärbad. Jag frågade om Moa och Ida ville följa med ner till sjön. Hade väl inte tänkt bada själv, utan mer för Nelmis skull. Men det var riktigt skönt i vattnet! (Jag är en riktig badkruka) Termometern visade på hela 22 grader.

Nelmi blev helt galen när hon fick se vattnet. Hon är ju inte så duktig på att simma, hon plaskar förfullt med frambenen. Men efter ett tag så gick det riktig fint.

Fick för mig att hämta Tilly som satt i bilen. Hon är en värre badkruka än matte. Hon vägrar att ens doppa tassarna. Men inte idag. Hon gick rakt i vattnet, så jag fortsatte att gå. Helt plötsligt bottna hon inte och hon fick lite panik i blicken, men hon simma så fint. Hon fick en massa beröm. Så hon var faktiskt i en bra stund. Min fina lilla Mamma Mu.

När vi kom hem så fick Tilly tokryck. Rusade runt i trädgården. Så jag tror nog att jag kan få henne att bada fler gånger... Det finns bara en nackdel om Tilly ska bli badtokig. Hon torkar aldrig... det har nu gått snart 5 timmar sedan vi bada. Och hon är fortfarande blöt...

onsdag 23 juni 2010

Jordgubbstider

Började dagen med jordgubbar och vaniljvisp, rostade mackor och en stor kopp kaffe. En bra start. Sedan jobb hela dagen. Med eftermiddagen kom det fina vädret och jag och tjejerna gav oss ut på promenad. Vi fick sällskap av Moa och Ida, grannens barnbarn. De brukar följa med oss på våra äventyr. Nelmi börjar få mycket spring i benen, så hon är på bättringsvägen. Känns skönt. Men vi fick avstå från dagens lektion, vi får inte träna ännu. En vecka kvar på antibiotikakuren, därefter återbesök till vetten. Håller tummarna. Vi har nämligen abstinens, båda två. På vägen hem från promenaden ringde snickaren. Han vill komma på fredag och sätta in de nya fönstrena. Tror inte han skoja... så under kvällen har jag burit fram byggställningen och alla plank. Tungt, som ett gympass. Imorgon sätter grannen upp den medans jag är och jobbar i gbg. Har världens bästa grannar!




torsdag 17 juni 2010

Vinden


Trappan upp till övervåningen, just nu belamrad med saker som måste flyttas... vart?




Murstocken, stor och i vägen. Men vacker. Ska putsas och bli fin.



Toaletten har just nu inga väggar. Fönstrena är näst på tur att bli utbytta.



Gedigna gamla stockar. Huset är över 100 år gammalt. Observera den teporära lösningen för utebelysning :)




Under lager av gammalt plastgolv finns detta fina trägolv.




Veckorevyn har fungerat som isolering i många år.





Södergaveln. Här är det ett nytt fönster, höjt 20 cm. Grovdamsugaren är min bäste vän.

onsdag 16 juni 2010

Tar det lugnt



Vi tar det väldigt lugnt här hemma.

De första dagarna efter att Nelmi börja äta antibiotika så var det vila. Nu är vi ute och traskar på promenader, men i koppel. Vet inte om det är att överdriva, men lika bra att ta det lugnt

Nelmi är pigg, men fortfarande inte helt sig själv. Om det beror på att hon är skendräktig eller på anaplasman är svårt att säga. Hon bäddar och är fortfarande svullen över bröstkörtlarna. Vetten skrev inte ut någon Galastop, kanske för att det inte ska kombineras med antibiotikan?

Det går ju inte att öka motionen just nu, men jag har dragit ner lite på maten. Båda två får B-vitamin och nässlor på maten. Nelmi hade gått upp lite, men Tilly däremot tycker jag ser lite för tunn ut. Så för henne har jag istället ökat maten något. Hon väger nu lite mer än 18 kg, som mest har hon vägt runt 22 kg (efter valparna). Men runt 19 kg är lagom. Tror att vår sten-lek på promenaderna har gett effekt, hon rör sig mycket mer.

Något annat som börjat röra på sig är min renovering av övervåningen. Nu har jag fått rivit nästan allt. Lite småsaker kvar. Det kommer bli så fint! Om ett par veckor kommer snickaren och sätter in de nya fönstrerna på norr sidan (söder är redan fixat). Förhoppningsvis hinner vi regla upp och isolera gavelväggarna också. Därefter är det dags för elektrikern, så det få bli efter semestern. Men under sommaren kommer göra iordning murstocken och alla takstolar (fina gamla stockar). Få se hur sommaren blir, regnar det så blir det mycket gjort :)

Det som glädjer mig är att under lager av heltäckningsmattor och plastgolv finns ett vackert trägolv! Har inte rivit upp överallt ännu, men det verkar som att om jag bara får det slipat och lutat så kommer det bli kanon!

Tanken var att ta lite bilder på hur det ser ut just nu, men det får komma imorgon. Får fota när det är ljust ute. Istället kommer lite fina bilder från trädgården. Jag älskar den här tiden!


Hagtornsblommorna är populära!

Vackra acklejor


torsdag 10 juni 2010

Lita alltid på magkänslan!


Inte långt efter att jag kommit till jobbet igår så fick jag en känsla av att det inte stod rätt till med Nelmi. Jag kunde inte skaka av mig den. Så jag ringde till min mor som fick åka upp till tjejerna för att titta till dem. Det var ingen fara med dem. Men känslan satt kvar...

Nelmi är 8 veckor efter löp och det jag var rädd för var att livmodern skulle spöka. Jag tycker att hon inte riktigt är sig själv. Skendräktig var hon förra gången då hon fick ordentligt med mjölk. Jag avslutade min möten och stack sedan hem tidigare. Själv kände jag mig febrig på hemvägen och sååå trött.

Väl hemma ringde jag till vetten. Beskrev att Nelmi inte riktigt hade gnistan, att hennes päls inte är som den ska vara (mjuk och fin men ullig och ingen glans) och att jag hittat en blåsa på hennes lilla snippa. Vi fick tid direkt på morgonen idag.

Vi åkte ändå på vår agilitylektion senare på kvällen. Vi tränade mest på kontaktfält vilket passade oss (lite lugnare). Nelmi jobbade fint och fokuserat. Så jag börja fundera på om jag trots allt bara varit nojig. Kanske hon bara blivit vuxen av sista löpet och är hängig av skendräktighet? När Bianca bjöd upp till lek efter lektionen så ignorerade Nelmi henne totalt. Inte direkt Nelmis stil...


Imorse gav det av till vetten iallafall. Har en sådan bra veterinär! Hon kunde direkt konstatera att hon är skendräktig. Nelmis tonsiller är lite svullna (hon äter mycket gräs). Sedan tog Mikaela en massa blodprover på Nelmi. Hon fick ett fint lila plåster (som ni ser på bilden).

Provresultaten visade att Nelmi har anaplasma (fd. erlichios). *suck*

Så nu är det tre veckors behandling med stark antibiotika. Men tur i oturen att jag åkte in! Och att jag har en veterinär som är så duktig. Hon tog borrelia/anaplasma prov för säkerhets skull. Min symptombeskrivning kan ju enkelt förklaras med att Nelmi är skendräktig. Så jag är så glad att vi upptäckte det nu. Det var ett snabbtest som togs. Och om jag förstått det hela rätt så funkar de enbart i början av infektionen, då anaplasma-bakterierna finns i blodet. Efter ett tag drar de sig tillbaka och man måste då leta efter anti-kroppar. Vilket är ett helt annat test. Ju längre de går med infektionen desto fler komplikationer kan ju uppkomma, och det skrivs i vissa fall att obehandlat så kan det bli kroniskt, då med stelhet och hälta som vandrar.

Att min lilla splat går så fint på banan i lördags, trots skendräktighet och infektion, är helt otroligt. Jag hade naturligtvis aldrig tävlat henne om jag visste. men nu förstår jag varför hon var lite lugnare än vanligt på banan. Jag trodde det berodde på värmen... Men nu blir det istället minst tre veckors vila...

Måste berätta en historia till angående magkänsla.
Det var för ett par månader sedan när vi på väg hem från vår promenad stötte på vår granne. Jag var inne och kika på hans nya utbyggnad och lämna hundarna utanför (lösa). På vägen hem tog vi bilvägen istället för skogsstigen. Nelmi går i koppel och Tilly är lös som vanligt. När vi går förbi hans garage så ser jag i ögonvrån att Tilly sticker in huvudet genom den öppna dörren. Från ingenstans så blir jag helt ursinnig. Slänger Nelmis koppel och rusar efter Tilly. Får tag i henne inne i garaget och formligen lyfter upp henne i bakdelen medans jag sticker in handen i hennes mun. Jag kan inte förklara varför jag reagerar så här, ren instinkt. Ut ut munnen fiskar jag en blå klump med råttgift!! Jag drar ut Tillys tunga och torkar av den från de små blå korn som lossnat från klumpen. Stackars Tilly! Men jag räddade livet på henne! Jag var skakig ett bra tag efteråt, speciellt när jag inser att de har varit lösa i trädgården en stund...

Så lita alltid på er magkänsla!
Även om man i 9 fall av 10 har fel, så är man glad att man agera den gången man har rätt!

söndag 6 juni 2010

Förbannelsen är bruten

Igår var vi i Göteborg och tävla. Vi fick en underbar dag med mycket sol. Kanske lite väl mycket för min del, jag är grisrosa idag.

Jag hade ett mål för dagen, att komma ur diskningsträsket. Helt enkelt att komma runt hela banan, skitsamma hur många fel. Jag hade en känsla av att turen var med oss. Speciellt när jag såg att Magne var domare. Han dömde på vår första tävling, enda gången vi kommit runt banan utan en disk. Kanske skulle detta upprepa sig?

Första loppet var agility. Jag gillade banan. Den var lite trixig på slutet, men för övrigt flytig. Många hade problem med andra hindret,de gjorde det som inkallning och flera hundar tog det från fel håll. Jag valde att göra det som en högersväng och såg till att vinkla mig redan i starten. Funkade fint. Första delen av banan ser fin ut. Hon river dock hindret efter balansen och har sedan problem att komma in rätt i slalomen efter säcken. Varför vet jag inte riktigt. Vi fortsätter fint men får problem vid gungan. Nelmi flyger av, vilket många hundar gjorde. Efteråt kommer hon för mycket åt mitt håll, ser inte däcket så jag stannar upp. Men Nelmi söker hinder och tar därför A-hindret. Vi blir diskade. Resten av loppet är en katastrof, inte ens värt att kommentera.




Det var en lång dag. Medans vi väntade på hopp-loppet så fikade vi och umgicks med våra agilityvänner. Jag var så nöjd med att ha mitt tält med en solig dag som denna. Men Nelmi var varm så tillsammans med Sara och Sally och Anna med Bilbo gick vi ner till en sjö i närheten. Nelmi är inte så duktig på att simma och brukar väl gå i så långt så at hon bottnar. Men vi fick stå och vänta på 2 retrievers som höll på att bada. Och det taggade Nelmi igång på. Hon skrek för att få komma i vattnet! När jag väl släppte henne så kastade hon sig i. Sara kastade en pinne till Sally, men de fick hon inte ha ifred. Nelmi var snabb som ögat. Och vid ett tillfälle fintade hon Sally, hon tog bryggan istället och kastade sig i efter pinnen. Vi skrattade gott åt min galna splatt.

Sedan var det dags för hoppklass. Vi båda var trötta, men taggade. Jag var mycket lugnare och vårt tempo var inte i högväxel. Men det gav utdelning! Vi gör ett fint lopp, får 5 fel för att Nelmi kommer in fel i slalomen. Men inte en rivning under hela loppet! De 2 sista träningarna gav resultat. Sista lektionen tränade vi på U-svängar, vilket går kanon. Jag fick en aha-upplevelse när jag klappade händer efter tunnel (om jag gör ett bakombyte) för att Nelmi snabbt ska uppfatta vart jag är. Det fick vi användning av. När jag tränade med Tobias förra veckan hade vi en diskussion om hur man använder fötterna på banan, de visar riktiningen. Något jag tänkte igenom när jag gick banan, och det funka klockrent.



Vi kommer alltså i mål på 33 sekunder med 5 fel. Därmed är förbannelsen med diskningsträsket bruten! Min lycka är total och jag formligen hoppar på Nelmi och överöser henne med godis, leksak och pussar. Vårt resultat räcker till en 8:e placering av 51 st starter (jag vet inte hur många strykningar det var). Lite snopet när jag får reda på att det är pris tom 7:e plats. Men det gör inget, vi är de lyckligaste 8:e placerarna ändå!!!

tisdag 1 juni 2010

Fästingsfunderingar

Nelmi brukar alltid få mycket fästingar. Det är ju inte så konstigt med tanke på hur hon flyger och far på våra promenader. Tilly däremot, hon är en stillsam fröken. Dessutom har hon mycket vitt, så fästingarna syns tydligt. Så jag brukar plocka under promenaden.

Jag har aldrig gillat att använda fästingpreparat. Tycker att det är som att välja mellan pest eller kolera... Jag har provat många olika metoder. Förra året prova vi Frontline, det hjälpte en vecka eller två. Bärnstenshalsbanden har väl inte heller haft önskad effekt. Nelmi har sitt på, mest för att hon är snygg i det. Men Tillys är helt förbrukat...

I år prova jag med Scalibor-halsband. Hade på det i 4 dagar, och då inte hela tiden. Men Nelmi blev slö och kliade sig. Bara att ta av dem. Tog av Tillys med.

Men sedan dess har de knappt haft några fästingar. Mycket underligt. Först trodde jag att det berodde på att effekten från halsbanden satt i. Sedan att det var för torrt för fästingarna. Men nu har det gått flera veckor sedan jag tog av halsbanden och det har regnat en hel del.

När vi kommer hem från våra promenader så borstar jag alltid igenom hundarna. Så även ikväll. Tilly hade 5-7 st som kröp. Nelmi ingen. Så har det varit det sista. Ska inte klaga, mycket glad för detta. Men jag tycker det är konstigt...

Fick tipset av Bill att ge B-vitamin som tillskott för att hålla fästingarna borta. Han hade gett Max B-vitaminer under fällningsperioden och han hade inga fästingar. Slutade ge och satte på Scalibor. Max fick fästingar. Så nu har han börjat med B-vitamin igen. Han tycker det fungerar mycket bra.

Så jag köpte B-vitamin igår och har börjat ge. Även om det inte skulle fungera så gör det gått på Nelmis päls, som varit lite taskig efter löpet och testet med Scalibor. Sedan är B-vitamin bra när man har en arbetande hund. Enda nackdelen som jag kan se är att det sägs öka aptiten, har ju redan 2 mattokiga hundar.

Nu till lite foton från vårt besök hos Max, Nelson, Rosangela och Bill