söndag 30 juni 2013

Valpbus och en stärkande promenad

Liv & Goy delar på delikatessen fårskit ihop:)
Idag var det Goys tur att få ha roligt. Vi åkte till min kompis som har en liten BC valp, Liv, som är 5 veckor äldre än Goy. De fann varandra direkt och lekte fint ihop i en av fårhagarna. De växlade mellan att jaga varandra och äta fårskit ihop. :)

Tyvärr glömde jag min kamera hemma :( Orutinerat! Så jag fick fotografera med mobilen, därför blev det inte så många foton idag. Det var helt omöjligt att se vad det var jag fotograferade i starkt solsken och med en "tallig" skärm.

Lunch med utsikt över hagarna
Efter valpbuset så åt vi lunch och snackade om vallning. Både min kompis och hennes man har tränat och tävlat inom vallning i många år. Skönt att ha någon att ställa alla de dumma frågorna till, få lite tips och goda råd. Jag ser verkligen fram emot att få börja med vallningen, men det dröjer ett tag till innan det är dax.

Väl hemma igen blev det lite vedklyvning innan det var dags för Tilly och Nelmis tur. Först körde jag ett lydnadspass med Nelmi. Det är så mycket som har lossnat den sista tiden. Hon går riktigt fint! Men vi behöver lite träningstid på annan plats snart. Sedan lämnade vi Goy hos min bästa granne Ulla-Britt. Han älskar att leka i hennes lilla bäck som rinner genom trädgården.


Nelmi svalkar sig i bäcken

Vi andra tre fortsatte ut i skogen för en härlig promenad. Jag älskar att var i skogen men vissa dagar har den större effekt på mig än andra. Idag var en sådan dag. Ett lugn infann sig hos mig, jag ville inte att promenaden skulle ta slut. Det kändes som om mina batterier blev fulladdade. Men tillslut lockade Goy och mat och vi begav oss hemåt. Redo för en ny arbetsvecka, den sista innan mer semester hägrar!

Skogens lugn


lördag 29 juni 2013

Viltspårsdag


Klövar och blod som legat i frysen länge och väntat...
 Idag stod det viltspår på schemat. Det var längesedan sist och det är något som tom. Tilly tycker är roligt.

Klockan 11 kom Mikaela och Sussie hem till mig och precis när de kom så började det störtregna. Men det tog en stund innan vi ordnat med klövar och blod så lagom tills vi skulle gå ut så var det uppehåll igen. Vädret idag har väl inte varit det bästa, men hellre blött än varmt och torrt när man ska spåra.

Det tar en stund att lägga alla spåren och hundarna fick vänta hemma. Sedan gick vi hem och åt lunch medans spåren fick ligga till sig, Det kom en skur till medans vi åt, så vi hade bra tajming idag. Sedan bar det av tills skogs. Det är skönt att ha skogen inpå husknuten, vi behövde inte gå långt hemifrån för att lägga våra spår.

Mikaela och Storma på väg tillbaka från sitt spår

Först ut var Storma och Mikaela. Storma är en dvärgschnauzer på 7 månader och hon har gått något viltspår innan. Storma jobbade på jättefint och kom fram till sin klöv. Hon tyckte den var lite läskig i början men på återgången så greppade hon klöven fint och Mikaela lekte med henne. Jag kom ihåg när Nelmi gick sitt spår första gången, hon vägrade att ta klöven i munnen. Men hundarna brukar snabbt ändra sin uppfattning om klöven.

Nöjd och stolt liten Storma.
Nästa par ut var Sussie och Moa. Moa är en Welsh på nästan precis ett år och hon har gått viltspår innan.
Vart ska ni? undrar Goy när Sussie och Moa går iväg på sitt spår
Moa var superduktig och var nära spårkärnan hela tiden. Men hon tveka lite vid några ormbunkarna då hon tyckte hon såg ett spöke, hon är i den åldern just nu. Men det släppte hon snabbt och fortsatte arbeta fint.

"Titta vad jag hitta!" Moa visar stolt sin klöv.
Det är så härligt att se hundarna när de kommer tillbaka från sina spår. De är så stolta över att ha hittat klöven och vill gärna visa upp sin skatt.

Min skatt!
Sedan var det dags för bulldozerns tur, förlåt, jag menar Nelmi. Sussie gick spåret för mig och hon började med att gå rakt upp för ett berg. Härlig spårstart! :) Det var ett lite klurigt spår och Nelmi jobbade så fint! Mycket lugnare än vad hon brukar och jag kunde hålla in henne när hon började rusa iväg. Spåret var ca 600 m långt och gick tom över en bäck. Detta klarade Nelmi galant.

Men vid bloduppehållet fick hon problem. Hon började vittra i luften åt fel håll och jag är ganska säker att vi hade något djur nära inpå oss. Hon blev lite osäker på vad hon skulle göra, men vi väntade ut henne och Sussie (som följde med mig) gick några steg i rätt riktning. Precis när huvudet åkte ner och hon fick blodlukten i näsan så berömde jag henne ordentligt. Sedan arbetade hon på bra och som tur var låg klöven då bara 20 meter bort. Duktig splat!

Nelmi gnager lite på klöven som belöning.
Sedan var det Tillys tur. Jag blir alltid lite rörd när jag spårar med Tilly. Denna dam som konstant i 8 års tid har vägrat gå före mig på promenader utan istället ska gå precis bakom. Men när sele och spårlina åker på, ja då traskar hon iväg före mig, fullt koncentrerad med näsan i backen. Det ska tilläggas att jag aldrig ser Tilly spåra när vi är ute på skogspromenader. Så jag blir alltid lite känslomässig när jag ser hur roligt hon tycker det är att ta sig an uppgiften. Hon fick ett 600 m långt spår också, men ett enklare spår. Hon var så duktig och när hon kom fram till klöven så kasta hon sig över den.
Nöjd Tilly!
När Tilly gick sitt spår så följde alla med efter oss. Eftersom Tilly är döv så störs hon inte av att de andra kommer med.Sussie gick och spana hur Goy reagera på spåret. Hon var helt säker att han fattade vad uppgiften gick ut på så på tillbaka vägen fick han gå början av Moas spår. Sussie gick in bakifrån och placerade ut klöven.

Det är vanligt att hundarna reagerar på blodlukten första gången och tycka att det är läskigt då det är en ganska stark lukt för dem. Inte Goy. Så fort han fick blodlukten i näsan stannade han och slickade! Nu var det inte det han skulle göra precis, så jag satte mig på huk och "spårade" själv och då började han röra sig framåt. Sedan fatta han var det gick ut på och han var så duktig!
Goy är fullt koncentrerad på sin klöv

 Spåret var inte mer än 20 meter och när han kom fram till klöven så kasta han sig på den. Oj vilket värde klöven hade! Jag har aldrig sett honom greppa så bra! Och vilken bra kamplek vi fick till. Detta var något som Goy tyckte var riktigt roligt!

Matte, denna släpper jag aldrig!
Det som är nackdelen med viltspår är att det tar lite tid att göra. Hela dagen försvann i ett nafs. Därför blir det inte av så ofta som man skulle vilja. Men vi alla tre tyckte det var så roligt så vi sa att detta gör vi om snart igen.

Ett härligt gäng!

 Tack mina vänner för en härlig dag i skogen! 
Nu är vi alla fyra trötta och nöjda och krupit ner i soffan och här stannar vi resten av kvällen.


fredag 28 juni 2013

Anmäld till spännande kurs

Goy har också börjat läsa på...
När Nelmi var liten så köpte jag en bok som jag hade stor behållning av - Kontaktkontraktet med Eva Bodfält. Så nu när det var dags att fräscha upp minnet om valpperioden så hitta jag den omarbetade upplagan hos min vän Sussie. Jag har nog läst igenom större delen av boken, den är perfekt att läsa ett kapitel här och ett kapitel där.

Eva är också en uppskattad föreläsare och instruktör. Jag har under flera år tittat in på hennes sida för att läsa bloggen men framförallt för att se om hon har några spännande kurser på gång. Men det har aldrig blivit av att jag fått tummen ur och anmält mig. Eller så har det inte passat då hon håller till i Stockholm. Men hon är en instruktör jag så gärna skulle vilja gå kurs för.

För någon vecka sedan var jag inne och kikade om det fanns något som jag och Goy kunde gå tillsammans.  För Evas starka sidor är grundträning av hund. Hon är bla. känd för sitt on/off uttryck,  dvs att lära hunden växla mellan passivitet och arbete. Och detta är något som jag gärna vill lära mig mer om. För jag har erfarenhet av att ha en hund som är het och vill mycket. Hon har en bra on/off knapp i vardagen men mellan momenten i lydnad har hon svårt att varva ner. Det är svårt det där, att ha full action i momenten men att vara lugn mellan. Sedan är jag nyfiken att ta del av Evas tankar kring belöningssystem.

Hursomhelst så fanns det ingen kurs på hemsidan för mig och Goy. Men jag fick ett infall och skickade iväg ett mail till Eva med en fråga om hon planerade att ha någon helgkurs i snar framtid  vänder sig till valpar/unghundar. Jag fick svar någon dag senare med texten Hej Annelie,  tror du att denna kurs är något för er? Och med följande länk

Perfekt!  Precis vad jag sökte!  Sagt och gjort, jag anmälde mig och Goy på momangen. Och häromdagen fick jag ett meddelande att vi kommit med på kursen! Så i början av september åker jag och lilleman till huvudstaden själva. Ska bli så spännande!

torsdag 27 juni 2013

Lästips

Dagens inlägg publiceras från tåget, intagandes egengjord smootie.  Japp, jobbar igen. Men bara en vecka till,  sedan är det dags för mer semester!  :)

Goys uppfödare är kennel Gårdsbacken och de har en underbar blogg där de skriver om livet på gården. Igår lades det ut en presentation om oss.
Om ni är nyfikna att läsa så är adressen www.gardsbacken.blogspot.se

Må så gott!

måndag 24 juni 2013

En månad med Goy

Bedårande!
Idag har Goy bott en månad hos oss, gud vad tiden går fort!
För varje dag så växer han och utvecklas. Han är en härlig kille med en underbar attityd - älskar livet och alla!
 
Han har sina små egenheter. Som tex om han ska göra sina behov så kan han inte göra dem varsomhelst. Nej, det ska vara så snårigt och otillgängligt som möjligt. Men högt gräs kan gå bra. Detta till mattes förtret. Dels då han är omöjlig att se och dels för att i högt gräs finns det fästingar och ormar (inbillar jag mig)
 
Skön sov stil har han! :)
 
En annan sak som är  lustig är att redan när jag träffade Goy första gången så såg jag honom lyfta på benet när han kissade. Då var han 6 veckor!  Tillfällighet? Nope, han lyfter allt som oftast på benet när han kissar. Så bra balans det har han! Det bådar gott! Överhuvudtaget så upplever jag att han har en otrolig kroppskontroll för att vara så liten. Han rör sig fint i skogen och har koll på benen. Jag får hejda honom då han själv anser att han kan springa lika fort som Nelmi!
 
Goy på språng
Han är reagerar inte på ljud och är helt orädd för olika saker som han ibland välter ner i sin framfart. Jag hade kompostgaller som grind på verandan, löst stående. Men de välte han lätt för att komma ut till mig. Fick bygga en ordentlig grind. När jag går med gräsklipparen eller röjsågen är det ingen bra idé att ha en lös valp springandes. Däremot tycker han att det är läskigt när råbocken skäller på kvällarna,  då är han snabbt runt mina fötter eller uppe på verandan. Han gillar inte när hundar skäller överhuvudtaget, som om han inte riktigt har lärt sig skilja på nyanserna i skallet ännu.
Nybadad och underbar!
 
Goy är däremot lite försiktigare av sig när det kommer till mötet med andra hundar. Vilket jag är glad för, vid eftertanke. Jag upplever att han läser av situationen och håller på etiketten. På valpkursen fick han leka med 2 andra valpar. De hade fullt ös från det att ägarna släppte lös dem. Det gilla han inte, snarare tyckte han det var obehagligt. Nej, tänkte jag. Bara han inte blir osäker med andra hundar! Vid nästa tillfälle fick han därför leka med en chihuahua kille som är rädd för andra hundar. Jag blev lite rörd över Goy fina sätt att tala om att jag är inte farlig, kom så leker vi. Och han lyckades!
Goy & Joel
Jag har upptäckt att Goy är väldigt barnkär. Svansen går som en propeller:) Bäst gillar han barn i 2-3 års åldern. Och samma sak här, han är försiktig. Vi har hunnit träffa en hel del barn och jag ser fram emot när min systerson på ett år kommer ner om ett par veckor.
 
Tilly & Goy myser i världens minsta bädd
Tilly tog till sig Goy med en gång. Och som jag trodde är hon den han känner trygghet hos. Han har fått en ny mamma kan säga. Han hänger och slänger i henne dock, och kan vara ganska hårdhänt mot hennes långa öron som han tror är kamptrasor :)
Goy med sina kamptrasor :)
Tillys strategi hittills har varit att stå helt stilla och inte röra en min. Men på senare tid har hon börjat säga ifrån. Vet inte om det beror på att hon tycker att han är större och kan ta det eller om hon har tröttnat. Hon är klok som en bok, min Tilly. Så jag låter henne sköta det själv. Förutom när hon ber om min hjälp. Men det jag inte trodde att Goy skulle lyckas med var att få igång Tilly till lek! Tror inte ens Nelmi har lyckats med det. Men det har hänt flera gånger!
Lyckan är gjord!
Nelmi är mer som en storasyster till Goy. Hon är hans största idol och han gör allt som hon gör. Nelmi däremot tycker att han är klängig och jobbig. Han skulle aldrig våga nafsa på henne som han gör på Tilly. Men det känns väldigt bra att ha Nelmi som motvikt mot tålmodiga Tilly. Hon säger ifrån med bestämdhet. Det är typiskt Nelmi, rak i sin kommunikation. Men den sista veckan har jag märkt hur Nelmi mer och mer uppskattar Goys sällskap, är tålmodigare med honom och låter honom hoppa och stoja med henne.
 
Lycklig matte
 
Allt har blivit så bra som jag bara önskade! Vi har det bra, vi fyra!
 
Det var inte lätt att ta detta kort! :)
 

söndag 23 juni 2013

Våra större vänner


Idag har jag och dogsen varit på Orust och träffat hundvänner hela dagen. Våra lite större hundvänner. Vi har promenerat, fikat och bara umgåtts.

Kompisgänget består av:

Saga susade sött

Saga - en Sankt Bernhardstik. Saga har haft det lite tufft i livet och våran träff idag var första gången hon träffade nya vänner.

Stiliga Kos
Kos - som är en rejäl schäferkille med mycket pondus. Kan säga att tycke uppstod mellan honom och Saga. De var lite som gjorda för varandra.

Oj, vad stor du är!
Elvis - är en Berger Picard. En sprallig kille med en räv bakom varje (av sina stoora) öron.

Kan säga att Goy hade stora ögon när han hälsade på dessa vänner. Tilly och Nelmi känner dem sedan länge, nåväl inte Saga. Hon var också ny i gänget. Som tur var fanns det en vän kvar - en som passade Goy alldeles utmärkt i storlek och busnivå. Lilla Sol.



Sol var i lite mer lagom storlek, tyckte Goy
Sol - är en jack russelkille på dryga året som är full av energi, som sig väl bör om man är en jack russel :) Goy och han hade riktigt roligt ihop!

Dragkamp var nog favoritleken!

Goy var den enda som var lös och sprang runt till alla. Mina vänner tyckte att han var en sådan lugn valp(?!) Men det är klart han busade lite med Sol, la sig och tugga på ett ben, gick på upptäcktsfärd. Men sov, det gjorde han inte på de lite dryga fyra timmarna vi var där. Han skötte sig så fint! Men han kröp under grinden en gång och försvann iväg. Jag hittade honom utanför trädgården i det höga gräset - han var kissenödig! Det kan man inte göra varsomhelst, enligt Goy :)

Det bästa med att ha stora vänner är att de har stooora ben!
Just det, det var inte bara Goy som var lös. Nelmi försåg sig med ett ben och la sig längst bort i trädgården och smaskade. Och Tilly, ja denna Tilly. Hon satt som vanligt på en egen stol vid fikabordet och undrade varför att hon inte fick en egen kopp kaffe :)

Lugn stund för sig själv

Vi har haft en supermysig dag! Tack alla! Nu sover Goy gott...

lördag 22 juni 2013

Att leka!

Fina Goy! 11 veckor gammal
Jag har påbörjat min träning med Goy och han är fantastiskt rolig att arbeta med! Eller egentligen så är det lek med inslag av träning. Detta inlägg handlar om lek. Ska man träna på lek? Och hur kan man utveckla den?
 
När jag tränar så vill jag ha en hund som tycker att lek är en super rolig belöning. Med leken kan du dra upp hunden i aktivitetsnivå. Att belöna med godis har ofta motsatta effekten, det lugnar ner. Som gas och broms kan man säga.

Tilly har noll föremålsintresse och de gånger jag har lyckats få henne att leka med mig kan räknas på en hand. Men så kom Tilly till mig när hon var 2 år och hon hade haft minimal kontakt med människor. Jag tror att leken är något man måste förvalta och utveckla från det att de är valpar. Alla valpar har det, men med mer eller mindre grad. Tilly hade det säkert som valp men eftersom hon blev satt i hundgård lärde hon sig aldrig att leka med människor.

När Nelmi kom så var jag noga med att leka med henne och hon har idag ett extremt föremålsintresse. Hon väljer faktiskt leksak före godis som belöning. Men ärligt talat så lyckades jag inte riktigt med henne. Hon är för häftig i sin lek, ibland kan det tom göra ont i armarna. Hon har svårt att släppa leksaken, speciellt i början av träningspasset. Hon vill gärna springa ärevarv med leksaken, något som jag kämpade mycket med när hon var ung. Större delen av träningstiden gick ut på att få stopp på en skenande Nelmi.  Idag är det en del av hennes belöning; ta leksaken, spring ett varv så fort du bara kan, kom in till mig och fortsätt jobba. Men det tog tid att få till det, och ibland blir det fortfarande fler varv än ett. Nelmi är ju på sätt o vis min första hund, hon har jag ju haft sedan hon var valp. Jag var fokuserad på att få en lekglad hund, men hade inga strategier eller regler för leken.

Så med Goy tänker jag, Gör om, gör rätt! :)
Fleecefläta med boll - uppskattas av fler än Goy :)

Så jag tänkte beskriva det lekpass jag och Goy precis hade, vad vi gjorde och vad jag tittar efter:
Jag har provat mig fram och kommit fram till att den bästa leksaken är en lång fleecefläta med en nätboll som jag har fäst i flätan. Med den kan jag både leka jaktlek och kampa med. Jag rullar med bollen och Goy går igång ordentligt. När han väl får tag i flätan/bollen så försöker jag kampa med honom. Här försöker jag få honom att lägga vikten bakåt, med ett jämt tryck och en rak rygglinje. Jag förstärker med min röst när han gör rätt och låter han "vinna", antingen att jag släpper efter i flätan eller ibland att jag släpper flätan helt. Då springer han oftast iväg med leksaken och är superstolt. Mitt gensvar är att inte titta på honom utan strosa iväg åt ett annat håll. Det resulterar i att han kommer springandes till mig, med eller utan leksak. Det spelar ingen roll vilket, han får en massa beröm hos mig! Det jag vill lära honom är att leksaken är rolig med mig, jag vill inte ha ärevarv med leksaken där han försöker få igång mig till att jaga honom. Det är därför det är så viktig att jag inte tittar på honom.

Om han kommer in utan leksak hukar mig ner och ta in honom mellan benen och rikta honom mot leksaken. Jag har en hand över bröstet på honom som stoppar upp honom, jag riktar mitt fokus mot leksaken och när jag märker att han gör samma sak så släpper jag med ett "Varsågod" Goy rusar iväg och greppar leksaken. Jag förstärker med rösten. Vid detta pass så kom han in med leksaken till mig (vi har tränat detta separat innan) Skulle han släppa leksaken och rusa tillbaka till mig utan så får han lika mycket beröm. Det jag vill är att han springer ut och greppar leksaken. Nu lyckades jag få till en riktig fin apportering denna gång. Riktigt bra!

Nu är Goy ordentlig med i leken och lite uppjagad. Jag fiskar då upp leksaken och håller den hängandes i luften. Jag väntar ut tills Goy sätter sig ner framför mig och söker ögonkontakt med mig. Det resulterar i att leksaken kommer släpps ner med ett "Varsågod" Jag vill att han lär sig att behärska sig, ha rätt attityd, helt enkelt ha en bra av och på-knapp.

Ibland så stoppar jag leken genom att bli passiv med leksaken, när han släpper den så är jag snabb med ett "Tack" och därefter ett "varsågod" för att starta leken igen. Jag har redan börjat kunna säga "Tack" och han släpper leksaken på kommando. Jag har kunnat försvåra för honom genom att ta bort leksaken, han kommer in och sätter sig hos mig, jag hukar mig ner och håller handen lätt över bringan, släpper ner bolen och leker med den. Jag avvaktar tills han sitter lugnt kvar och då får han ett "Varsågod"

I detta pass började jag även med "stanna kvar"; jag har leksaken tätt in till mig, visar med kroppen och handen och säger att han ska stanna kvar. Tar ett-två steg bakåt. Sitter han fint går jag tillbaka och belönar med leksaken och ett "varsågod" Här är belöningsplaceringen viktig.

Det som är så bra med denna leksak är att fleeceflätan är lång. Då kan jag leka "byta leksak"-leken fastän jag bara har en leksak. Jag leker med den ena änden med ena handen, blir passiv samtidigt som jag börjar leka med den andra handen. När Goy växlar över till andra handen får han massa beröm. Denna lek stärker samarbetet. Med Nelmi har jag svårt att byta leksak under ett träningspass, hon "låser sig" på en leksak. Jag vill lära Goy att den leksak jag introducerar är den roliga. Det så bra att kunna använda flera olika leksaker under träning, tex en som är placerad som extern belöning och en du har i handen för att belöna hos dig.

När lekstunden är slut så tar jag bara leksaken och får upp till huset och ber Goy följa med mig.

Kampar med Goy, 8 veckor gammal


Två saker till som jag tycker är viktiga:
- Jag klockar hur länge vi håller på. Det är så lätt att jag själv fastnar i leken och håller på för länge. Jag vill sluta innan Goy tröttnar.

- Jag kommer inte att tillåta att några andra leker med Goy! I vart fall inte utan mina instruktioner och överseende. Tyvärr lät jag alla leka med Nelmi, framförallt kampa med henne. Många har inställningen att hunden får inte vinna. Det har med Nelmi resulterat i att hon aldrig ger sig. Som tur är så är hon något bättre när hon kampar med mig. Och det kan bli farligt. Det blir för kraftigt kampande som faktiskt kan ge skador. Jag var för dåligt påläst med Nelmi och för mesig att säga ifrån. Idag säger till med en gång. Nelmi kommer och trycker upp leksaken på folk, jag ber dem ignorera henne. Oftast funkar det, men det är något som de flesta har svårt att motstå. För oftast är leken igång så fort jag vänder ryggen till. Vi pratar vuxna människor. Där ska jag inte hamna med Goy!

söndag 16 juni 2013

Veterinärbesök och stadspromenad

I fredags var det dags för ögonlysning av Goy och Jamie. Jag och Lisa fick en heldag med hundarna med massa miljöträning.

Vi hade tid på morgonen för ögonlysning nere på Västra Djursjukhuset i Göteborg. Jag och Goy var tidiga och kom först. Jag blev lite full i skratt för när vi kom in på Västra så samlades all personal på golvet framför receptionsdisken. Där satt de och busade med Goy. Han är en charmerande lite pojk :)

Ögonlysningen gick bra. Goy pep lite, inte för att det var obehagligt utan för att han var tvungen att vara still. Det är inte hans melodi. Efteråt så busa han med Jamie på golvet i undersökningsrummet. Vi sa det att det är nog det de kommer ihåg, lek och bus Både Goy och Jamie fick "utan anmärkning"

Därefter åkte vi till Alingsås. Först ett besök hos Pias hund & fritid där vi shoppade loss. Goy och Jamie fick följa med in. Det är spännande för en liten valp att komma in i en djuraffär. Fullt av dofter från mat, godis och andra hundar. Goy har varit med en gång innan och tyckte det var sååå spännande. Denna gång var det bara brottningsmatch med brorsan som gällde. De kröp under hyllorna och hade så skoj. Se fick de var sitt ben och Goy låg i ena hörnet av butiken själv och gnagde. det bekom honom inte att det kom in folk i butiken.

Därefter blev det sightseeing i Alingsås. Jag och Lisa hade det tufft,  vi blev stannade hela tiden av folk som undrade var det var för ras. Och alla höjde på ögonbrynen när vi sa att det var Border collie.  "Jag har aldrig sett en brun Border collie" var det vanligaste svaret :) Ja de drar till sig lite uppmärksamhet våra killar <3

onsdag 12 juni 2013

En egen träningsplan

Det är en djungel idag, det som ska bli min nya träningsplan!

Förra hösten var jag så trött på att jag är tvungen att köra 2 mil till närmsta agilityplan. Enkel väg. Det är tungt att köra så långt när man är vill träna efter jobbet. Det blir att träningspasset inte blir av lika ofta och då istället blir längre. Precis tvärtom mot jag vill ha det. Hellre kortare pass och lite oftare. Extra viktigt så jag framöver kommer att ha en unghund att träna. Tänk om man ändå hade en egen träningsplan...

Sedan damp det ner ett brev från kommunen i brevlådan. Jag är tvungen att göra om mitt avlopp. Nej! Tänkte jag till en början. Jag hade hellre lagt de pengarna på tex ett nytt kök. Men jag gillar att vända på saker. Kanske detta var ett riktigt bra besked!?

För om jag ska anlägga ett nytt avlopp med infiltrationsbädd, ja då måsta jag gräva på baksidan. Och om jag ändå är igång med det, varför då inte anlägga en fin gräsplan!! Idag är baksidan helt igen växt med sly, det är som en djungel. En gång i tiden har det nog varit åkermark. Men det är längesedan.

Jag började snabbt drömma om hur jag ville ha det. Men lika snabbt insåg jag att det fanns vissa hinder. Att anlägga en gräsplan skulle betyda ytterligare 1000m2 att klippa. Jag som knappt hinner med min gräsmatta idag. Och ett annat problem var att min åkgräsklippare lämnade in förra sommaren. Att klippa så stora ytor med min Klippo skulle betyda att jag skulle få klippa gräs mer än vad skulle få träna :) En robot tänkte jag! Tänk om man hade en gräsklipparrobot. Då skulle jag ha en gräsmatta som en golfgreen utan att lyfta ett finger. Men de kostar ju lite...

Jag började räkna lite och insåg att det nog får bli en dröm. För förutom att anlägga avloppet, köpa robotgräsklippare så ska en agilitypark inhandlas. Och det kostar... mycket. Och sedan vill jag ha belysning på planen, och en bod att förvara hindrena och... Äsch! Det går inte...

Men under vintern har jag inte kunnat släppa tanken. Det ska nog gå! Man behöver inte en hel bana för att köra grunderna i agility. Med 8-10 hopphinder, en lång tunnel och slalom kommer man långt. Lite händig är jag, så hindrena kan jag snickra ihop själv. Så då återstår att köpa tunnel och slalom. Överkomligt, resonerade jag med mig själv. Så kom jag på att den gamla jordkällaren använder jag inte, den kan vara bod för hindrena. Och just det! Jag har ju dragit ut el dit. Belysning ska nog ordna sig.

Sedan har allt bara löst sig! Grannen är grävare och hjälper mig med avloppet. Han tror att det inte ska vara några problem att anlägga en relativt plan gräsmatta. Sedan kom pappa hem till mig för ett par veckor sedan med Bertil. En robotgräsklippare som klipper 4000m2!! Bästa, bästa pappa! När jag berättade för Lisa om mina planer så sa hon att hon hade en balansbom och en gunga som jag kan låna! Hon har köpt nya till hundskolan och de gamla bara ligger. Det är ju för bra för att vara sant!

Under vintern har jag tagit ner ett tiotal träd och under våren eldat ris som bara den. Idag har jag stått uppfirad i en grävskopa och kapat grenar så att grävmaskinen kommer fram. Lite tungt i armarna nu på kvällen (och efter ett träningspass dessutom) Och imorgon bitti kommer en dam från kommunen och kontrollerar när vi provgräver för avloppet. Nu är det på gång! Mycket arbete kvarstår och troligen hinner jag knappt ta planen i bruk innan vintern kommer. Men jag kommer ha en egen träningsplan!



måndag 10 juni 2013

Nya vänner

I helgen har vi haft finbesök varje dag av mitt kusinbarn Emil och hans kusin Stina. De har varit och hälsat på hos mormor och morfar så bor några km ifrån. De har själva gått genom skogen för att hälsa på oss. De har lekt med Nelmi och Goy och myst med Tilly.  För att det inte skulle bli kasta boll lek med Nelmi så introducerade jag istället leken "gömma bollen", vilket Nelmi älskar att leka.

Stina har gjort följande collage, då de både fotade och filmade hundarna.

söndag 9 juni 2013

Sköna dagar av valpledighet


Det är underbart att ha en sjö 500 m hemifrån.
Härliga dagar med strålande väder och massa skoj och bus. Det är så vi har haft det de senaste två veckorna. Det är underbart att vara valpledig!

Det är viktigt med miljö- och passivitetsträning för Goy och vi har hunnit med en massa saker. Nelmi behöver sin träning, så vi har varit iväg flera gånger på olika träningsplatser. Goy har skött sig fint. Något gnäll när han legat i buren, men jag har sett till att någon sitter jämte honom och ger honom godis när han är lugn och fin.

Goy fick springa genom en tunnel. Oj vilken fart han hade!
De första hundarna han fick träffa var i hans egna storlek, dvärgpinschrarna Lego, Lava och Ninjo och så tjejerna Candy och Cookie. Han var något osäker till en början och höll sig till närmsta människoben. Men det släppte snabbt och han blev en i gänget. Jag har ett stort umgänge och för mig är det viktigt att mina hundar fungerar med alla. När vi är på promenad är det ofta ett tiotal lösspringande hundar med.


På promenad efter träning.
Goy har också börjat på valpkurs. Det var lite jobbigt tyckte Goy då brorsan var med på samma kurs och han inte fick leka med honom utan var tvungen att koncentrera sig på mig. Belöningen kom efteråt då han fick en efterlängtad brottningsmatch med Jamie.

På studentfest.
 
Min bror tog studenten i veckan så jag och Goy åkte på studentmottagning. Tilly och Nelmi fick vara hemma. Goy var så duktig. Låg vid mina fötter när vi satt till bords eller så låg han en bit ut på gräsmattan och tuggade på ett ben. På slutet fick han komma upp i mitt knä och somnade gott.

.


Härom dagen var vi nere vid badplatsen för att svalka oss. Det är långgrunt, men tyvärr för djupt för lilla Goy Vattnet nådde mig till vaden. Goy skuttade upp på bryggan, som är bred och stabil. Ingen fara, trodde jag. Men helt plötsligt hörde jag ett plums. Han ramlade i! Antagligen missbedömde han kanten när han tittade efter Nelmi som simmade förbi. Jag var på två röda i vattnet för att fånga upp honom. Men då så simmade han förbi mig och tog sig själv upp på land. Han såg lite chockad ut först. Men jag busade igång honom och han hade snart full fart i benen igen. Tror vi väntar lite innan vi går dit igen, så att han bottnar nästa gång.

Liten söt och blöt Goy!

tisdag 4 juni 2013

Välkommen Goy!

Precis hemkommen - dags att sova

Oj vad tiden går fort! Nu har Goy redan varit hos oss i en vecka. En vecka fylld med bus och äventyr. Jag är så imponerad av denna lilla kille!


Först över hur fantastiskt bra hemresan gick. Från Övik är det nästan 100 mil och resan tog nästan 14 timmar. Goy hade sällskap av sina två bröder, Jamie och Toby, och de åkte i en stor bur fylld med leksaker och tuggben. Jag och Lisa turades om att köra och varannan timme ungefär gnydde killarna till för att de ville kissa/äta. Vi båda var imponerade hur bra killarna tog resan; att stanna till i nya miljöer och att de var så lugna i buren.

Jag och Goy kom hem mitt i natten. Jag funderade på vart Goy skulle sova men kom fram till att han hade det bäst hos mig i sängen. Att sova ihop ger trygghet och skapar  samhöriget. Tilly och Nelmi sover alltid i en stor hög ihop. Goy sov hela natten och vakna först när jag vakna på morgonen. Det bästa är att han är lika morgontrött som jag :) Och sedan han kom har det hänt någon enstaka "olycka" inne. Han håller sig hela natten och har inte bråttom att komma ut på morgonen. Helt otroligt!

Skön sovstil!

 
Tilly hade varit magsjuk under helgen så första dagen spenderade jag och Goy ensamma, för säkerhets skull. Det blev väldigt bra. Goy hann göra sig hemmastadd och lära känna mig innan T&N kom hem. Jag var lite orolig för hur Nelmi skulle bemöta den nya familjemedlemmen. Hon är lite bortskämd med att stå i centrum och ha två  mammor som passar upp på henne :) Lite gruff har det varit när Goy har tagit hennes leksaker men annars så har det gått hur bra som helst!

Vila tillsammans efter första promenaden
Denna första vecka har vi mest tränat på kontakt och inkallning. Goy är mycket uppmärksam och faktum är att jag upplevde det som att han kunde sitt namn redan från dag ett. Han följer mig vart jag än går och stannar jag till så lägger han sig vid mina fötter. Som igår tex när jag trimmade T&N, vilket tog hela förmiddagen. Då låg Goy under bordet hela tiden, trots att vi var mitt ute på gräsmattan.

Nu är det inte så att han är en lugn valp, han är full av bus! Att träna passivitet blir nog den största utmaningen för oss. Men jag har ju lite erfarenhet från Nelmi ;) Men mer om det blir det i nästa inlägg :)

Han är svår att fotografera, söta Goy, då han aldrig är still