 |
| Bröderna Toby (längst fram), Jamie (vä) och Goy (hö) |
 |
| Massa bus och lek! |
 |
| Underbar promenad |
 |
| Försten vinner! Goy, Jamie & Axl |
 |
| "Kommer ni eller?" |
 |
| Jamie |
 |
| Toby Han är otroligt lik Goy, lite mörkare och lite större |
måndag 6 januari 2014
Brödrarskap
I lördags var jag och Goy och träffade hans bröder Jamie och Toby och deras familjer. Killarna busade och lekte. Vi tvåbenta vi fikade och pratade. Vi var dels på promenad där killarna fick göra sig av med lite spring i benen. Efter en mysig fika så åkte vi till Lisas inomhus lokal där vi tränade och bara umgicks. Vilken härlig dag!
lördag 4 januari 2014
Inlägget som försvann!
Jag blir så ledsen! Det tar tid att blogga och med just detta inlägg tog det tid att få till det. För inlägget med min tillbakablick över 2013 var helt plötsligt borta! Först förstod jag ingenting, hur kan det hända att ett publicerat inlägg bara försvinner!?
Men sedan förstod jag vad jag hade gjort för tabbe! Jag hade nämligen börjat att skriva på inlägget när jag satt på tåget. Jag använde då min padda och appen för Blogger. När jag kom hem så tog jag upp utkastet och fortsatte att arbeta med det på min dator istället. Igår så råkade jag starta igång appen på paddan igen. Tydligen hade jag inte stängt ner inlägget och därför autosparade den mitt första utkast och skrev därför över det publicerade inlägget. Suck! Jag hanni nte skriva många rader på tåget och när jag kom hem som omarbetade jag det lilla jag hade skrivit.
Nåväl jag har nu gjort en kompromiss. Jag har nu publicerat inlägget igen, men bara med de bilder jag hade med (för de fanns ju sparade på hårddisken) Och dessutom så finns Paula och Dans fina ord kvar <3 p="">
Jag kommer aldrig mer att använda den där dumma appen...
Idag har jag och Goy umgåtts hela dagen med hans bröder Jamie och Toby och deras familjer. Ska redigera fotona ikväll, så imorgon kommer ett inlägg om det.
Men sedan förstod jag vad jag hade gjort för tabbe! Jag hade nämligen börjat att skriva på inlägget när jag satt på tåget. Jag använde då min padda och appen för Blogger. När jag kom hem så tog jag upp utkastet och fortsatte att arbeta med det på min dator istället. Igår så råkade jag starta igång appen på paddan igen. Tydligen hade jag inte stängt ner inlägget och därför autosparade den mitt första utkast och skrev därför över det publicerade inlägget. Suck! Jag hanni nte skriva många rader på tåget och när jag kom hem som omarbetade jag det lilla jag hade skrivit.
Nåväl jag har nu gjort en kompromiss. Jag har nu publicerat inlägget igen, men bara med de bilder jag hade med (för de fanns ju sparade på hårddisken) Och dessutom så finns Paula och Dans fina ord kvar <3 p="">
Jag kommer aldrig mer att använda den där dumma appen...
Idag har jag och Goy umgåtts hela dagen med hans bröder Jamie och Toby och deras familjer. Ska redigera fotona ikväll, så imorgon kommer ett inlägg om det.
fredag 3 januari 2014
Examen
Jag och Goy har under hösten gått en valp/trickkurs för Silvia Trkman och ni har fått följa vår träning lite här på bloggen. Vi är nu färdiga efter lite drygt tre månaders träning och har tagit examen!
Jag tror jag började besöka Silvias hemsida och se på hennes Youtube klipp för dryga 5 år sedan. Jag har sedan dess velat träna för henne. Men idag reser hon sällan utan erbjuder istället online kurser. Till en början var jag lite skeptisk till konceptet, gå en kurs via Internet? Hur mycket kan man lära sig då? Men jag måste säga att detta har varit ett perfekt upplägg för mig och Goy. Jag tror dock att det är en förutsättning att man har klickertränat lite innan, i vart fall hade jag nog haft svårt att hänga med annars.
Även om jag är väl medveten om att klickerträning bygger på hundens egeninitiativ med så få hjälper som möjligt måste jag erkänna att jag innan till viss del har visat och lockat vid min träning. I denna kurs var det "A big No, no!" Eller ja, i vart fall till en början. I slutet av kursen fick vi i vissa trick ta genvägar, men då hade också Goy förståelsen för vad träningen gick ut på. Så jag måste säga att jag själv har utvecklats massor som tränare på denna kurs.
Kommer jag då att använda klickern i all min träning framöver? Nej! Jag kommer att blanda mina belöningsmarkeringar och metodiker beroende på vad det är jag tränar. Klickern är ett fantastiskt redskap vid inlärning och då framförallt vid precisionsarbete. Men till exempel så tycker jag att stadga beteenden med fördel tränas utan klicker. Jag tycker Fanny Gott har skrivit en bra artikel om detta;
http://www.klickerklok.se/anvandande-av-beloningsmarkor/
Men klickerträningen har lärt Goy att ta egna initiativ, bli en duktig problemlösare och därmed alltid ha huvudet med sig i träningen. Och för en hund som Goy, som är intensiv i det han gör, har detta varit väldigt nyttigt. Detta är ett resultat av träningen som jag inte hade tänkt på innan, utan kan se nu efteråt. Utan min tanke med att gå kursen var framförallt att utveckla hans balans och kroppsmedvetenhet. Jag måste säga att han har utvecklats fantastiskt fint. Som Lisa sa "Han är mer som en katt än en hund" :)
Varför Silvia är en stor förebild är naturligtvis för de fantastiska tricks hennes hundar kan och för de otroliga tävlingsresultat hon har uppnått med så många olika hundar. Men framförallt är det nog hennes passion för hundträning. Hon älskar att träna hund och det är så inspirerande. Det spelade ingen roll vilken tid tid på dygnet jag postade en film, inom en timme hade jag nästan alltid fått feedback. Min examensfilm postade jag sent på eftermiddagen på nyårsafton. Och ja, efter en timme fick jag svar. Här hitta ni en inspirerande text som Silvia har skrivit om att träna hund handlar just om att ha roligt;
http://www.lolabuland.com/2013/08/26/set-your-goals-or-just-enjoy-the-moment/
Det var just detta som tillslut fick mig att sätta mig ner och göra vår examensfilm. Jag hade tänkt ett par veckor att jag behövde bara liite mer träningstid för att slipa till de tricks vi tränat på. Det finns inget sista datum för att skicka in examensfilmen nämligen. Och sedan kom jag på "Nej, det ska jag inte" Det är lite typiskt mig att vilja uppnå någon slags perfektion. Jag och Goy har testat alla tricks, men flera av dem har vi fortfarande inte kommit så långt med. Men bara för att kursen är över är ju inte våran träning slut - jag har fått med mig en fantastisk verktygslåda och kommer att fortsätta att utveckla våra färdigheter. Men med vår examensfilm ville jag visa vår utveckling och hur skoj vi haft tillsammans! Jag ville att det skulle bli som en berättelse. Jag blev så nöjd med resultatet! Så här kommer den:
Jag tror jag började besöka Silvias hemsida och se på hennes Youtube klipp för dryga 5 år sedan. Jag har sedan dess velat träna för henne. Men idag reser hon sällan utan erbjuder istället online kurser. Till en början var jag lite skeptisk till konceptet, gå en kurs via Internet? Hur mycket kan man lära sig då? Men jag måste säga att detta har varit ett perfekt upplägg för mig och Goy. Jag tror dock att det är en förutsättning att man har klickertränat lite innan, i vart fall hade jag nog haft svårt att hänga med annars.
Även om jag är väl medveten om att klickerträning bygger på hundens egeninitiativ med så få hjälper som möjligt måste jag erkänna att jag innan till viss del har visat och lockat vid min träning. I denna kurs var det "A big No, no!" Eller ja, i vart fall till en början. I slutet av kursen fick vi i vissa trick ta genvägar, men då hade också Goy förståelsen för vad träningen gick ut på. Så jag måste säga att jag själv har utvecklats massor som tränare på denna kurs.
Kommer jag då att använda klickern i all min träning framöver? Nej! Jag kommer att blanda mina belöningsmarkeringar och metodiker beroende på vad det är jag tränar. Klickern är ett fantastiskt redskap vid inlärning och då framförallt vid precisionsarbete. Men till exempel så tycker jag att stadga beteenden med fördel tränas utan klicker. Jag tycker Fanny Gott har skrivit en bra artikel om detta;
http://www.klickerklok.se/anvandande-av-beloningsmarkor/
Men klickerträningen har lärt Goy att ta egna initiativ, bli en duktig problemlösare och därmed alltid ha huvudet med sig i träningen. Och för en hund som Goy, som är intensiv i det han gör, har detta varit väldigt nyttigt. Detta är ett resultat av träningen som jag inte hade tänkt på innan, utan kan se nu efteråt. Utan min tanke med att gå kursen var framförallt att utveckla hans balans och kroppsmedvetenhet. Jag måste säga att han har utvecklats fantastiskt fint. Som Lisa sa "Han är mer som en katt än en hund" :)
Varför Silvia är en stor förebild är naturligtvis för de fantastiska tricks hennes hundar kan och för de otroliga tävlingsresultat hon har uppnått med så många olika hundar. Men framförallt är det nog hennes passion för hundträning. Hon älskar att träna hund och det är så inspirerande. Det spelade ingen roll vilken tid tid på dygnet jag postade en film, inom en timme hade jag nästan alltid fått feedback. Min examensfilm postade jag sent på eftermiddagen på nyårsafton. Och ja, efter en timme fick jag svar. Här hitta ni en inspirerande text som Silvia har skrivit om att träna hund handlar just om att ha roligt;
http://www.lolabuland.com/2013/08/26/set-your-goals-or-just-enjoy-the-moment/
Det var just detta som tillslut fick mig att sätta mig ner och göra vår examensfilm. Jag hade tänkt ett par veckor att jag behövde bara liite mer träningstid för att slipa till de tricks vi tränat på. Det finns inget sista datum för att skicka in examensfilmen nämligen. Och sedan kom jag på "Nej, det ska jag inte" Det är lite typiskt mig att vilja uppnå någon slags perfektion. Jag och Goy har testat alla tricks, men flera av dem har vi fortfarande inte kommit så långt med. Men bara för att kursen är över är ju inte våran träning slut - jag har fått med mig en fantastisk verktygslåda och kommer att fortsätta att utveckla våra färdigheter. Men med vår examensfilm ville jag visa vår utveckling och hur skoj vi haft tillsammans! Jag ville att det skulle bli som en berättelse. Jag blev så nöjd med resultatet! Så här kommer den:
torsdag 2 januari 2014
Tillbakablick
 |
| 1. Mitt första möte med Goy, han somna på mina skor. 2. Precis hemkommen och vi kryper ner i sängen tillsammans. 3. En underbar bild på Goy som Gårdsbacken skickade till mig, någon vecka innan det var dags att hämta hem honom. 4. Jamie och Goy laddar för den långa resan hem. |
 |
| Finaste Nelmi! 4 pinnar lyckades vi ta under 2013. Lite fler rosetter. |
 |
| Lagets "Bäst i Väst" på Distriktsmästerskapen 2013. Vilket gäng!! |
 |
| Den blivande agilitystjärnan, 9v gammal. |
måndag 23 december 2013
Julbak & höglöp
 |
| Pepparkaksvovvar! |
Så skönt med julledigt, även om det är "hett" här hemma. Nelmi löper och börjar nu gå in i sitt höglöp. Så typiskt att detta ska ske precis under ledigheten. För nu är vi alla hemma. Vanligtvis brukar ju Goy vara hos min mor på dagarna och min plan var att han kanske kunde bo hos henne under just höglöpet. Men så var ju inte tanken att Nelmi skulle löpa så här sent. Nu är det fullt hus nere hos mor med mina syskon på besök med familj. Så då har Goy det bättre här hemma, trots löp.
 |
| Blöt skogspromenad idag. |
På promenaden idag så testade jag lite Goys stadga. Lät honom sitta kvar medans jag gick iväg med Nelmi och Tilly. Lagom störning att gå iväg med en löptik :) Men han satt som ett ljus, min duktiga kille!
Jag och Goy passar på att hitta på lite egna grejer. På kvällarna får han följa med ner till mor en stund för att umgås lite med familjen. Han ska också få följa med på julafton, tjejerna får vara hemma på kvällen. Och igår var vi iväg och hälsade på hos Marie och Ivar. De har en BC-kille, Geir, som är 2 månader äldre än Goy. Så det blev lek och promenad. De har också 2 BCs till - Ben och Isa. Isa är dräktig och ska ha om drygt en vecka. Spännande!
Planerna är att kastrera Nelmi under våren. Har bestämt mig för att göra en titt-håls operation på Blå Stjärnan. Lite dyrare men så blir det ett mycket mindre ingrepp då man inte behöver skära i hela bukväggen. Rehab blir då kortare och risken för komplikationer är mindre. Så någon gång i slutet av mars får det bli... om jag har räknat rätt. Det ska bli skönt för både Nelmi och mig att slippa hennes jobbiga skendräktigheter.
Vi alla här på torpet önskar er alla en riktigt God Jul!
Äntligen julledig
Det har varit en tuff höst med högt tempo på jobbet. Därför har det blivit mindre blogginlägg än vad jag önskat. Men nu så är det äntligen dags för lite julledighet!
Så då passar vi på att:
Så då passar vi på att:
 |
| Ta igen oss... gärna på hög i soffan... |
 |
| Vissa är dock helt utslagna... |
 |
| Och när det är jul ska man också äta gott |
 |
| Vissa får inte nog av det smaskiga... |
måndag 11 november 2013
Domaruppdrag
Under hösten har jag fått frågan två gånger om att döma agilitytävlingar. Jag svarade naturligtvis JA!
Först ut var Welsh Springer Spaniel klubbens mästerskap för någon månad sedan. Och igår var jag på Bollebygds brukshundsklubbs KM. Det är verkligen superroligt att döma! Och svårt! Man får respekt för våra duktiga agilitydomare som dömer 250 starter om dagen. Själv var jag helt slut efter 32! :) Man måste vara fullt koncentrerad hela tiden. Lättare sagt än gjort!
I domaruppdraget ingår att, förutom att få blåsa i visselpipan :), att rita banor. Den svåraste uppgiften i hela uppdraget, tycker jag. Men så nyttigt! Det händer inte att jag sätter mig ner och ritar egna banor att träna på. Men just det där att rita en bana och fundera på klurigheterna är väldigt utvecklande.
På Bollebygds KM var det blandat med vilken erfarenhet ekipagen hade. Vi bestämde därför att börja med en klass 1 bana i agilityn.
De flesta ekipagen klarade denna bana galant. Inga direkta klurigheter utan de fick ett fint flyt. Det några missade var att svängen från gungan till tunneln var tvär och några förare hade lite för bråttom så hundarna hoppade av sidledes innan kontaktfältet.
Det var de sammanlagda resultatet från agilityklassen och hoppklassen som skulle räknas samman. Så i hoppklassen blev det en klass 2 bana med lite mer svårigheter.
Här gällde det att hålla i hunden efter hinder 7 så att de inte sprang in i den korta tunneln (13). Efter slalomet var de tvungna att sätta fart för att hinna möta hunden innan långhoppet. För det gällde att de var på rätt plats för att peta runt hunden på hinder 17.
Efter dessa två banor så räknades resultaten samman och de bästa ekipagen i varje storleksklass gjorde sedan upp på en finalbana om klubbmästaretiteln. De körde då samma bana fast baklänges. Men jag ville trixa till det lite till för dem.
Starten gällde det att var med i, och sedan sätta fart ner till kombinationen 5-6-7. Det var tajt mellan hindrena och man kunde välja att svänga hunden både höger och vänster runt 6. Om man valde höger fanns det risk för att de fortsatte till tunneln.
Jag hade en härlig dag. Fick träffa en massa trevliga och duktiga ekipage. Det här med att döma gav mersmak. Men att döma 250 starter på en dag... det skulle jag aldrig klara av...
Först ut var Welsh Springer Spaniel klubbens mästerskap för någon månad sedan. Och igår var jag på Bollebygds brukshundsklubbs KM. Det är verkligen superroligt att döma! Och svårt! Man får respekt för våra duktiga agilitydomare som dömer 250 starter om dagen. Själv var jag helt slut efter 32! :) Man måste vara fullt koncentrerad hela tiden. Lättare sagt än gjort!
I domaruppdraget ingår att, förutom att få blåsa i visselpipan :), att rita banor. Den svåraste uppgiften i hela uppdraget, tycker jag. Men så nyttigt! Det händer inte att jag sätter mig ner och ritar egna banor att träna på. Men just det där att rita en bana och fundera på klurigheterna är väldigt utvecklande.
På Bollebygds KM var det blandat med vilken erfarenhet ekipagen hade. Vi bestämde därför att börja med en klass 1 bana i agilityn.
 |
| Klicka på bilden så ser du den i större format. |
Det var de sammanlagda resultatet från agilityklassen och hoppklassen som skulle räknas samman. Så i hoppklassen blev det en klass 2 bana med lite mer svårigheter.
Här gällde det att hålla i hunden efter hinder 7 så att de inte sprang in i den korta tunneln (13). Efter slalomet var de tvungna att sätta fart för att hinna möta hunden innan långhoppet. För det gällde att de var på rätt plats för att peta runt hunden på hinder 17.
Efter dessa två banor så räknades resultaten samman och de bästa ekipagen i varje storleksklass gjorde sedan upp på en finalbana om klubbmästaretiteln. De körde då samma bana fast baklänges. Men jag ville trixa till det lite till för dem.
Jag hade en härlig dag. Fick träffa en massa trevliga och duktiga ekipage. Det här med att döma gav mersmak. Men att döma 250 starter på en dag... det skulle jag aldrig klara av...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)