Min fina lilla tjej blir hela 3 år idag. Herregud vad tiden går fort!Önskar Ivra, Molly, Sigge, Isa, Ymer, Elmo och Dexter (Nelmis syskon) ett stort grattis på födelsedagen!
söndag 17 oktober 2010
Min lilltjej blir 3 år idag!
Min fina lilla tjej blir hela 3 år idag. Herregud vad tiden går fort!Önskar Ivra, Molly, Sigge, Isa, Ymer, Elmo och Dexter (Nelmis syskon) ett stort grattis på födelsedagen!
måndag 11 oktober 2010
tisdag 28 september 2010
Håller tummarna
Ligger i soffan med Nelmi över mig och samtidigt datorn i knät. Lite svårt att skriva :)
Nelmi är som ett plåster på mig idag. Kanske för att jag känner mig ruggig, har nog en förkylning på gång. Har hällt i mig vatten, alvedon, enchinacea och multivitaminsbrustablett. Kanske för att tjejerna inte fått någon promenad idag. Nackdelen med att vara själv, ingen som kan ta dem på en tur när man inte mår bra. Och det ger mig dåligt samvete.
Men min lilla kur kombinerat med en god natts sömn ska nog skrämma iväg baskeluskerna. Imorgon är det KM i agility, så då måste det finnas spring i benen!
Det finns en förklaring till. Kanske beror Nelmis klängighet på att hon är på väg in i löp? Tilly började i helgen, och Nelmi brukar dra igång en vecka efter. Så jag går och håller tummarna för att hon ska vänta ett tag. För på lördag är det DM i Kungälv. Vill så gärna vara med...
Nelmi är som ett plåster på mig idag. Kanske för att jag känner mig ruggig, har nog en förkylning på gång. Har hällt i mig vatten, alvedon, enchinacea och multivitaminsbrustablett. Kanske för att tjejerna inte fått någon promenad idag. Nackdelen med att vara själv, ingen som kan ta dem på en tur när man inte mår bra. Och det ger mig dåligt samvete.
Men min lilla kur kombinerat med en god natts sömn ska nog skrämma iväg baskeluskerna. Imorgon är det KM i agility, så då måste det finnas spring i benen!
Det finns en förklaring till. Kanske beror Nelmis klängighet på att hon är på väg in i löp? Tilly började i helgen, och Nelmi brukar dra igång en vecka efter. Så jag går och håller tummarna för att hon ska vänta ett tag. För på lördag är det DM i Kungälv. Vill så gärna vara med...
tisdag 21 september 2010
Tilly 7 år!
.jpg)
Igår fyllde Tilly 7 år!
Det roliga är att hon är mycket yngre nu än när hon kom till mig, både psykiskt och fysiskt. Ju äldre hon blir desto mer leker hon, gör bus och blir finare i kroppen. Mycket konstigt :)
Eller snarare är det så att det har tagit sin tid att få henne på rätt köl. Det är inte samma hund som lämnades över till mig för 5 år sedan. Då en livrädd hund som det tog 3 dygn att få kontakt med. Hon var i så dåligt skick så att hon började hosta på promenaderna Jag läste på nätet och misstänkt hjärtfel. Men efter en check hos vetten visade det sig att hon bara var i så dålig kondition.
Min älskade Mamma Mu! Hon fick lite vom dagen till ära.
Ikväll har jag tittat på SVT Play. Igår gick det nämligen ett mycket intressant avsnitt av Vetenskapens värld: Hunden - så blev den vår bäste vän.
Det handlar om människans och hundens relation, hur vi kommunicerar med varandra på ett mycket unikt sätt som vuxit fram genom årtusenden. Många spännande inslag men mest gillade jag nog BC som kunde över 300 ord! Men inte bara det, visar man henne en bild på en leksak så springer hon och hämtar det som bilden föreställer. Detta tyder på ett abstrakt tänkande som man inte ens visste att hundar klarade av.
Min egna reflektion av programmet var att det helt underminerar vissa hundtränares filosofi om att vi måste kommunicera på hundars vis för att de ska förstå.
Om ni inte såg programmet så kan jag varmt rekomendera det! Sök på Vetenskapens värld på SVTPlay - del 5
lördag 18 september 2010
Falköping Dag 1
Idag fick vi alla kliva upp i ottan. 03.45 ringde klockan. *pust* Och jag som är morgontrött...
I mörkret styrde vi kosan mot Falköping i sällskap av Vaken på P3. Det gick mycket snabbare att köra än vad jag trodde, kanske för att vi var mer eller mindre ensam på vägen.
Vi startade dagen med ett Agility lopp. Banan kändes enkel, en S-bana och inga konstigheter, men desto mer fartfylld. Jag kände mig lugn och tänkte "Detta klara vi utan problem". Hm... Andra hindret var däcket, och ett däck med silvertejp hängandes i kedjor. Nelmi missbedömer totalt och hoppar i ramen. Jag stannar upp mycket kort, men bestämmer mig fortsätta utan avbrott. Resten går riktigt fint. När jag kom i mål så kändes det som att vi gjort ett felfritt lopp förrutom det där j-kla däcket. Men när jag nu tittar på filmen så blir jag lite osäker. Jag kommer ju något efter vid A-hindret än planerat (pga att jag stannar till ngt), så det ser ut som att hon hoppar kontaktfältet. Detta står på träningslistan under vintern. Sedan är det svårt att säga, men även kontaktfältet på uppfarten av balansen ligger på gränsen. Men jag är nöjd över att jag faktiskt notera risken vid banvandringen. Att jag sedan inte gör som jag tänkt (vinkla till henne) är en annan sak :) Farten var lägre än förra helgen, kanske för att jag diskar mig så tidigt i loppet, men desto mer kontrollerat kändes det.
Dags för Hopp 1. Denna bana kändes riktigt klurig. Många svåra vinklar. Men det kändes lite spännande, hur skulle det gå? Vi tränade svårare vinklar i onsdags, men det är skillnad på träning och tävling... Men det går riktigt bra! Tyvärr en rivning på hinder 3. Och så här i efterhand blir jag arg på mig själv att jag inte gav henne ett tajt-kommando. Så jag tar på mig den rivningen. Detta är 3 tävlingen i år där det är slalomingång efter säcken. Sista gången så vann vi. Jag tänkte bromsa upp henne något, men när hon kommer ut ur säcken så ser jag att hon har fokus direkt på ingången. Så jag låter henne jobba själv. Men hon missar första pinnen. Så det blev en vägran. Resten går sedan riktigt fint! Supernöjd med detta lopp! 10 fel och en 16:e plats.
Kl 10 var vi färdiga för dagen! Men jag stannar en stund och tittar på kompisarna. Vid 11-tiden styr vi kosan hem. På hemvägen får jag en idé att åka förbi min favorit inredningsaffär i Alboga - http://www.storegardencountryliving.com
Så jag ringer min mor och undrar om hon vill göra mig sällskap. Det roliga var att hon hade funderat att åka dit själv dagen innan. Vi brukar åka till Sarah minst 3 gånger om året, det är tradition. Jag ville så gärna dit då jag visste att hon hade premiär för att börja sälja kläder också denna helg.
Medans jag väntade på att mamma skulle komma så körde jag ut i skogen i Alboga och hittade en underbar liten skogsstig. Vi gick en bra bit, men när stigen började smalna av mer och mer så vände vi.
Efter lite shopping så fikade vi på Storegårdens Café. Jag åt nybakta scones med sylt, grädde och ost tillsammans med en stor kopp the. Mums! Sedan gav vi oss av hemåt. Trötta och nöjda med dagen!
I mörkret styrde vi kosan mot Falköping i sällskap av Vaken på P3. Det gick mycket snabbare att köra än vad jag trodde, kanske för att vi var mer eller mindre ensam på vägen.
Vi startade dagen med ett Agility lopp. Banan kändes enkel, en S-bana och inga konstigheter, men desto mer fartfylld. Jag kände mig lugn och tänkte "Detta klara vi utan problem". Hm... Andra hindret var däcket, och ett däck med silvertejp hängandes i kedjor. Nelmi missbedömer totalt och hoppar i ramen. Jag stannar upp mycket kort, men bestämmer mig fortsätta utan avbrott. Resten går riktigt fint. När jag kom i mål så kändes det som att vi gjort ett felfritt lopp förrutom det där j-kla däcket. Men när jag nu tittar på filmen så blir jag lite osäker. Jag kommer ju något efter vid A-hindret än planerat (pga att jag stannar till ngt), så det ser ut som att hon hoppar kontaktfältet. Detta står på träningslistan under vintern. Sedan är det svårt att säga, men även kontaktfältet på uppfarten av balansen ligger på gränsen. Men jag är nöjd över att jag faktiskt notera risken vid banvandringen. Att jag sedan inte gör som jag tänkt (vinkla till henne) är en annan sak :) Farten var lägre än förra helgen, kanske för att jag diskar mig så tidigt i loppet, men desto mer kontrollerat kändes det.
Dags för Hopp 1. Denna bana kändes riktigt klurig. Många svåra vinklar. Men det kändes lite spännande, hur skulle det gå? Vi tränade svårare vinklar i onsdags, men det är skillnad på träning och tävling... Men det går riktigt bra! Tyvärr en rivning på hinder 3. Och så här i efterhand blir jag arg på mig själv att jag inte gav henne ett tajt-kommando. Så jag tar på mig den rivningen. Detta är 3 tävlingen i år där det är slalomingång efter säcken. Sista gången så vann vi. Jag tänkte bromsa upp henne något, men när hon kommer ut ur säcken så ser jag att hon har fokus direkt på ingången. Så jag låter henne jobba själv. Men hon missar första pinnen. Så det blev en vägran. Resten går sedan riktigt fint! Supernöjd med detta lopp! 10 fel och en 16:e plats.
Kl 10 var vi färdiga för dagen! Men jag stannar en stund och tittar på kompisarna. Vid 11-tiden styr vi kosan hem. På hemvägen får jag en idé att åka förbi min favorit inredningsaffär i Alboga - http://www.storegardencountryliving.com
Så jag ringer min mor och undrar om hon vill göra mig sällskap. Det roliga var att hon hade funderat att åka dit själv dagen innan. Vi brukar åka till Sarah minst 3 gånger om året, det är tradition. Jag ville så gärna dit då jag visste att hon hade premiär för att börja sälja kläder också denna helg.
Medans jag väntade på att mamma skulle komma så körde jag ut i skogen i Alboga och hittade en underbar liten skogsstig. Vi gick en bra bit, men när stigen började smalna av mer och mer så vände vi.
Efter lite shopping så fikade vi på Storegårdens Café. Jag åt nybakta scones med sylt, grädde och ost tillsammans med en stor kopp the. Mums! Sedan gav vi oss av hemåt. Trötta och nöjda med dagen!
torsdag 16 september 2010
Höstens nya vanor
Pigg, pigg, piggelin!
Ja, det är jag det! Vanligtvis brukar jag stappla in på kontoret, alltid lite för sent, och får inte upp ögonen förrän jag hällt i mig minst 3 koppar kaffe. Samma sak under eftermiddagarna, det är med nöd och näppe som mina tjejer får sin promenad de dagar jag jobbar i stan. Kvällarna brukar jag krascha i soffan och lagom tills det är dags att uppsöka sängen, ja då blir jag pigg.
Men nu har det blivit ändring! Sedan jag kom tillbaka från semestern så har jag slutat ta bilen till jobbet utan åker nu tåg istället. Jag började mest av ekonomiska skäl, det klingar gott i kassan med att byta till tåget. Varför jag inte har gjort det innan? Jag fått för mig att det tar längre tid. Och dyrbar tid med hundarna vill jag inte offra. Men sanningen är den att det går på ett ut, om jag tar regiontåget vill säga. Men inte kunde jag tro att jag inte bara sparar pengar, utan också skulle bli så mycket piggare.
En annan orsak till mitt mer energiska jag kan vara läsglasögonen. Ja, jag vet! Ålderstecken. Men jag är j-kligt snygg i dem. :D Sitter man minst 8 timmar om dan framför skärmen så är det bra om man ser ordentligt. Jag har tom börjat läsa böcker igen! Numera faller inte ögonen igen efter en sida, tänk vad ett par glasögon kan göra. Jag är sysselsatt på tåget.
Men det är inte bara jag som känner mig full av energi. Både Tilly och Nelmi har fullt med spring i benen. Idag på våran tur så sprang Nelmi med sådan fart så att det var med skräckblandad förtjusning jag såg henne flyga över stock och sten. Men det finns nog inget annat så får mig att få ett sådant lyckorus som att se Nelmi sträcka ut i full fart, hon är som ett brunt streck mellan träden. Och vad hon njuter. Våra promenader har blivit längre, så vi alla börjar komma i fin form.
Två träningspass har vi hunnit med i veckan. Först i måndags med Mikaela och Gnistra. Vilket pass vi alla fyra fick! Vi fick ihop en rolig bana med lite svåra svängar och trixiga slalomingångar. Igår hade vi lektion för Emelie. Hon hade satt ihop en bana med högrisk för rivningar. Hindrena stod tätt och vinklarna var svåra. Visst rev Nelmi vissa hinder. Men mycket färre än förväntat. Det var en riktigt rolig lektion och Emelie verkade nöjd med oss.
I helgen bär det av till Falköping. Ska försöka behålla den där sköna känslan från träningarna i veckan.
Ja, det är jag det! Vanligtvis brukar jag stappla in på kontoret, alltid lite för sent, och får inte upp ögonen förrän jag hällt i mig minst 3 koppar kaffe. Samma sak under eftermiddagarna, det är med nöd och näppe som mina tjejer får sin promenad de dagar jag jobbar i stan. Kvällarna brukar jag krascha i soffan och lagom tills det är dags att uppsöka sängen, ja då blir jag pigg.
Men nu har det blivit ändring! Sedan jag kom tillbaka från semestern så har jag slutat ta bilen till jobbet utan åker nu tåg istället. Jag började mest av ekonomiska skäl, det klingar gott i kassan med att byta till tåget. Varför jag inte har gjort det innan? Jag fått för mig att det tar längre tid. Och dyrbar tid med hundarna vill jag inte offra. Men sanningen är den att det går på ett ut, om jag tar regiontåget vill säga. Men inte kunde jag tro att jag inte bara sparar pengar, utan också skulle bli så mycket piggare.
En annan orsak till mitt mer energiska jag kan vara läsglasögonen. Ja, jag vet! Ålderstecken. Men jag är j-kligt snygg i dem. :D Sitter man minst 8 timmar om dan framför skärmen så är det bra om man ser ordentligt. Jag har tom börjat läsa böcker igen! Numera faller inte ögonen igen efter en sida, tänk vad ett par glasögon kan göra. Jag är sysselsatt på tåget.
Men det är inte bara jag som känner mig full av energi. Både Tilly och Nelmi har fullt med spring i benen. Idag på våran tur så sprang Nelmi med sådan fart så att det var med skräckblandad förtjusning jag såg henne flyga över stock och sten. Men det finns nog inget annat så får mig att få ett sådant lyckorus som att se Nelmi sträcka ut i full fart, hon är som ett brunt streck mellan träden. Och vad hon njuter. Våra promenader har blivit längre, så vi alla börjar komma i fin form.
Två träningspass har vi hunnit med i veckan. Först i måndags med Mikaela och Gnistra. Vilket pass vi alla fyra fick! Vi fick ihop en rolig bana med lite svåra svängar och trixiga slalomingångar. Igår hade vi lektion för Emelie. Hon hade satt ihop en bana med högrisk för rivningar. Hindrena stod tätt och vinklarna var svåra. Visst rev Nelmi vissa hinder. Men mycket färre än förväntat. Det var en riktigt rolig lektion och Emelie verkade nöjd med oss.
I helgen bär det av till Falköping. Ska försöka behålla den där sköna känslan från träningarna i veckan.
lördag 11 september 2010
Problemet löst?
Kan bara konstatera att problemen på agiltybanan är... inga
Utan det handlar helt enkelt om mitt huvud.
Jag har funderat och funderat på varför det gått så dåligt de 2 sista tävlingarna. För inget har fungerat, kontakten mellan mig och Nelmi har varit noll. Jag har spekulerat om Nelmi kanske ska in i löp, så kanske det ifs är. Men det stämmer inte. För så fin kontakt vi har haft tex i lydnadsträningen. Och agilityträningarna har gått bra.
Så jag kom till slut fram till att det enbart handlar om mig. Jag har för det första inte jobbat tillräckligt under loppen. När Nelmi kommer farandes som en kanonkula har jag slutat jobba. Jag har försökt lugna henne istället för att styra henne. Helt fel taktik som bara gör Nelmi mer frustrerad
För det andra, som nog har varit det största felet, så har jag inte trott på oss. Kalla det nerver, prestationsångest. Men om man går in på planen och tror att det ska gå åt skogen så är det inte så konstigt om det gör det. Jag borde verkligen veta bättre... Men lätt att säga, något helt annat att göra.
Så igår kväll bestämde jag mig för att tävla idag. Mitt mål vara att gå in på planen med rätt attityd, "Vi kan det här" istället för "Den där svängen klarar vi aldrig". Jag ville att vi skulle ha en fin kontakt på planen, vi skulle vara ett team. Allt annat kvittade.
Vi lyckades uppnå detta... och lite till! :D
Första loppet var Agility
Jag är sååå nöjd med detta lopp. Lite synd att vi får 10 fel på kontaktfälten. Det resulterade i vart fall i en 6:e plats. Mest nöjd är jag med farten. Vi sprang på 27 sekunder, referenstiden var 48 sekunder. Ettan hade 29 sekunder och 5 fel. Den bästa tiden efter det var på 37 sekunder.
Sedan var det dags för Hoppklassen
Ja, man kan säga att jag tappade fokus vid tunneln :D Och jag hann inte riktigt återta den under loppet. Men det var ett lärorikt lopp! För trots att Nelmi håller på att ta fel hinder flera gånger så ger jag inte upp. Jag fortsätter jobba och Nelmi blir då inte frustrerad, hon lyssnar! Trots detta får vi den näst bästa tiden i hela klassen! Dock blev konsekvensen 2 rivningar, 10 fel. men vi slutade 7:a. Helt ok!
Jag är mycket nöjd med dagen! Jag uppfyllde min målsättning... och lite till. Bonus var att domaren kom fram i pausen och sa "Vad duktiga ni är" Det värmde! Och var mycket välbehövligt ;)
Utan det handlar helt enkelt om mitt huvud.
Jag har funderat och funderat på varför det gått så dåligt de 2 sista tävlingarna. För inget har fungerat, kontakten mellan mig och Nelmi har varit noll. Jag har spekulerat om Nelmi kanske ska in i löp, så kanske det ifs är. Men det stämmer inte. För så fin kontakt vi har haft tex i lydnadsträningen. Och agilityträningarna har gått bra.
Så jag kom till slut fram till att det enbart handlar om mig. Jag har för det första inte jobbat tillräckligt under loppen. När Nelmi kommer farandes som en kanonkula har jag slutat jobba. Jag har försökt lugna henne istället för att styra henne. Helt fel taktik som bara gör Nelmi mer frustrerad
För det andra, som nog har varit det största felet, så har jag inte trott på oss. Kalla det nerver, prestationsångest. Men om man går in på planen och tror att det ska gå åt skogen så är det inte så konstigt om det gör det. Jag borde verkligen veta bättre... Men lätt att säga, något helt annat att göra.
Så igår kväll bestämde jag mig för att tävla idag. Mitt mål vara att gå in på planen med rätt attityd, "Vi kan det här" istället för "Den där svängen klarar vi aldrig". Jag ville att vi skulle ha en fin kontakt på planen, vi skulle vara ett team. Allt annat kvittade.
Vi lyckades uppnå detta... och lite till! :D
Första loppet var Agility
Jag är sååå nöjd med detta lopp. Lite synd att vi får 10 fel på kontaktfälten. Det resulterade i vart fall i en 6:e plats. Mest nöjd är jag med farten. Vi sprang på 27 sekunder, referenstiden var 48 sekunder. Ettan hade 29 sekunder och 5 fel. Den bästa tiden efter det var på 37 sekunder.
Sedan var det dags för Hoppklassen
Ja, man kan säga att jag tappade fokus vid tunneln :D Och jag hann inte riktigt återta den under loppet. Men det var ett lärorikt lopp! För trots att Nelmi håller på att ta fel hinder flera gånger så ger jag inte upp. Jag fortsätter jobba och Nelmi blir då inte frustrerad, hon lyssnar! Trots detta får vi den näst bästa tiden i hela klassen! Dock blev konsekvensen 2 rivningar, 10 fel. men vi slutade 7:a. Helt ok!
Jag är mycket nöjd med dagen! Jag uppfyllde min målsättning... och lite till. Bonus var att domaren kom fram i pausen och sa "Vad duktiga ni är" Det värmde! Och var mycket välbehövligt ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)