Lita alltid på magkänslan!

Inte långt efter att jag kommit till jobbet igår så fick jag en känsla av att det inte stod rätt till med Nelmi. Jag kunde inte skaka av mig den. Så jag ringde till min mor som fick åka upp till tjejerna för att titta till dem. Det var ingen fara med dem. Men känslan satt kvar...

Nelmi är 8 veckor efter löp och det jag var rädd för var att livmodern skulle spöka. Jag tycker att hon inte riktigt är sig själv. Skendräktig var hon förra gången då hon fick ordentligt med mjölk. Jag avslutade min möten och stack sedan hem tidigare. Själv kände jag mig febrig på hemvägen och sååå trött.

Väl hemma ringde jag till vetten. Beskrev att Nelmi inte riktigt hade gnistan, att hennes päls inte är som den ska vara (mjuk och fin men ullig och ingen glans) och att jag hittat en blåsa på hennes lilla snippa. Vi fick tid direkt på morgonen idag.

Vi åkte ändå på vår agilitylektion senare på kvällen. Vi tränade mest på kontaktfält vilket passade oss (lite lugnare). Nelmi jobbade fint och fokuserat. Så jag börja fundera på om jag trots allt bara varit nojig. Kanske hon bara blivit vuxen av sista löpet och är hängig av skendräktighet? När Bianca bjöd upp till lek efter lektionen så ignorerade Nelmi henne totalt. Inte direkt Nelmis stil...


Imorse gav det av till vetten iallafall. Har en sådan bra veterinär! Hon kunde direkt konstatera att hon är skendräktig. Nelmis tonsiller är lite svullna (hon äter mycket gräs). Sedan tog Mikaela en massa blodprover på Nelmi. Hon fick ett fint lila plåster (som ni ser på bilden).

Provresultaten visade att Nelmi har anaplasma (fd. erlichios). *suck*

Så nu är det tre veckors behandling med stark antibiotika. Men tur i oturen att jag åkte in! Och att jag har en veterinär som är så duktig. Hon tog borrelia/anaplasma prov för säkerhets skull. Min symptombeskrivning kan ju enkelt förklaras med att Nelmi är skendräktig. Så jag är så glad att vi upptäckte det nu. Det var ett snabbtest som togs. Och om jag förstått det hela rätt så funkar de enbart i början av infektionen, då anaplasma-bakterierna finns i blodet. Efter ett tag drar de sig tillbaka och man måste då leta efter anti-kroppar. Vilket är ett helt annat test. Ju längre de går med infektionen desto fler komplikationer kan ju uppkomma, och det skrivs i vissa fall att obehandlat så kan det bli kroniskt, då med stelhet och hälta som vandrar.

Att min lilla splat går så fint på banan i lördags, trots skendräktighet och infektion, är helt otroligt. Jag hade naturligtvis aldrig tävlat henne om jag visste. men nu förstår jag varför hon var lite lugnare än vanligt på banan. Jag trodde det berodde på värmen... Men nu blir det istället minst tre veckors vila...

Måste berätta en historia till angående magkänsla.
Det var för ett par månader sedan när vi på väg hem från vår promenad stötte på vår granne. Jag var inne och kika på hans nya utbyggnad och lämna hundarna utanför (lösa). På vägen hem tog vi bilvägen istället för skogsstigen. Nelmi går i koppel och Tilly är lös som vanligt. När vi går förbi hans garage så ser jag i ögonvrån att Tilly sticker in huvudet genom den öppna dörren. Från ingenstans så blir jag helt ursinnig. Slänger Nelmis koppel och rusar efter Tilly. Får tag i henne inne i garaget och formligen lyfter upp henne i bakdelen medans jag sticker in handen i hennes mun. Jag kan inte förklara varför jag reagerar så här, ren instinkt. Ut ut munnen fiskar jag en blå klump med råttgift!! Jag drar ut Tillys tunga och torkar av den från de små blå korn som lossnat från klumpen. Stackars Tilly! Men jag räddade livet på henne! Jag var skakig ett bra tag efteråt, speciellt när jag inser att de har varit lösa i trädgården en stund...

Så lita alltid på er magkänsla!
Även om man i 9 fall av 10 har fel, så är man glad att man agera den gången man har rätt!