Förbannelsen är bruten

Igår var vi i Göteborg och tävla. Vi fick en underbar dag med mycket sol. Kanske lite väl mycket för min del, jag är grisrosa idag.

Jag hade ett mål för dagen, att komma ur diskningsträsket. Helt enkelt att komma runt hela banan, skitsamma hur många fel. Jag hade en känsla av att turen var med oss. Speciellt när jag såg att Magne var domare. Han dömde på vår första tävling, enda gången vi kommit runt banan utan en disk. Kanske skulle detta upprepa sig?

Första loppet var agility. Jag gillade banan. Den var lite trixig på slutet, men för övrigt flytig. Många hade problem med andra hindret,de gjorde det som inkallning och flera hundar tog det från fel håll. Jag valde att göra det som en högersväng och såg till att vinkla mig redan i starten. Funkade fint. Första delen av banan ser fin ut. Hon river dock hindret efter balansen och har sedan problem att komma in rätt i slalomen efter säcken. Varför vet jag inte riktigt. Vi fortsätter fint men får problem vid gungan. Nelmi flyger av, vilket många hundar gjorde. Efteråt kommer hon för mycket åt mitt håll, ser inte däcket så jag stannar upp. Men Nelmi söker hinder och tar därför A-hindret. Vi blir diskade. Resten av loppet är en katastrof, inte ens värt att kommentera.




Det var en lång dag. Medans vi väntade på hopp-loppet så fikade vi och umgicks med våra agilityvänner. Jag var så nöjd med att ha mitt tält med en solig dag som denna. Men Nelmi var varm så tillsammans med Sara och Sally och Anna med Bilbo gick vi ner till en sjö i närheten. Nelmi är inte så duktig på att simma och brukar väl gå i så långt så at hon bottnar. Men vi fick stå och vänta på 2 retrievers som höll på att bada. Och det taggade Nelmi igång på. Hon skrek för att få komma i vattnet! När jag väl släppte henne så kastade hon sig i. Sara kastade en pinne till Sally, men de fick hon inte ha ifred. Nelmi var snabb som ögat. Och vid ett tillfälle fintade hon Sally, hon tog bryggan istället och kastade sig i efter pinnen. Vi skrattade gott åt min galna splatt.

Sedan var det dags för hoppklass. Vi båda var trötta, men taggade. Jag var mycket lugnare och vårt tempo var inte i högväxel. Men det gav utdelning! Vi gör ett fint lopp, får 5 fel för att Nelmi kommer in fel i slalomen. Men inte en rivning under hela loppet! De 2 sista träningarna gav resultat. Sista lektionen tränade vi på U-svängar, vilket går kanon. Jag fick en aha-upplevelse när jag klappade händer efter tunnel (om jag gör ett bakombyte) för att Nelmi snabbt ska uppfatta vart jag är. Det fick vi användning av. När jag tränade med Tobias förra veckan hade vi en diskussion om hur man använder fötterna på banan, de visar riktiningen. Något jag tänkte igenom när jag gick banan, och det funka klockrent.



Vi kommer alltså i mål på 33 sekunder med 5 fel. Därmed är förbannelsen med diskningsträsket bruten! Min lycka är total och jag formligen hoppar på Nelmi och överöser henne med godis, leksak och pussar. Vårt resultat räcker till en 8:e placering av 51 st starter (jag vet inte hur många strykningar det var). Lite snopet när jag får reda på att det är pris tom 7:e plats. Men det gör inget, vi är de lyckligaste 8:e placerarna ändå!!!