lördag 29 juni 2013

Viltspårsdag


Klövar och blod som legat i frysen länge och väntat...
 Idag stod det viltspår på schemat. Det var längesedan sist och det är något som tom. Tilly tycker är roligt.

Klockan 11 kom Mikaela och Sussie hem till mig och precis när de kom så började det störtregna. Men det tog en stund innan vi ordnat med klövar och blod så lagom tills vi skulle gå ut så var det uppehåll igen. Vädret idag har väl inte varit det bästa, men hellre blött än varmt och torrt när man ska spåra.

Det tar en stund att lägga alla spåren och hundarna fick vänta hemma. Sedan gick vi hem och åt lunch medans spåren fick ligga till sig, Det kom en skur till medans vi åt, så vi hade bra tajming idag. Sedan bar det av tills skogs. Det är skönt att ha skogen inpå husknuten, vi behövde inte gå långt hemifrån för att lägga våra spår.

Mikaela och Storma på väg tillbaka från sitt spår

Först ut var Storma och Mikaela. Storma är en dvärgschnauzer på 7 månader och hon har gått något viltspår innan. Storma jobbade på jättefint och kom fram till sin klöv. Hon tyckte den var lite läskig i början men på återgången så greppade hon klöven fint och Mikaela lekte med henne. Jag kom ihåg när Nelmi gick sitt spår första gången, hon vägrade att ta klöven i munnen. Men hundarna brukar snabbt ändra sin uppfattning om klöven.

Nöjd och stolt liten Storma.
Nästa par ut var Sussie och Moa. Moa är en Welsh på nästan precis ett år och hon har gått viltspår innan.
Vart ska ni? undrar Goy när Sussie och Moa går iväg på sitt spår
Moa var superduktig och var nära spårkärnan hela tiden. Men hon tveka lite vid några ormbunkarna då hon tyckte hon såg ett spöke, hon är i den åldern just nu. Men det släppte hon snabbt och fortsatte arbeta fint.

"Titta vad jag hitta!" Moa visar stolt sin klöv.
Det är så härligt att se hundarna när de kommer tillbaka från sina spår. De är så stolta över att ha hittat klöven och vill gärna visa upp sin skatt.

Min skatt!
Sedan var det dags för bulldozerns tur, förlåt, jag menar Nelmi. Sussie gick spåret för mig och hon började med att gå rakt upp för ett berg. Härlig spårstart! :) Det var ett lite klurigt spår och Nelmi jobbade så fint! Mycket lugnare än vad hon brukar och jag kunde hålla in henne när hon började rusa iväg. Spåret var ca 600 m långt och gick tom över en bäck. Detta klarade Nelmi galant.

Men vid bloduppehållet fick hon problem. Hon började vittra i luften åt fel håll och jag är ganska säker att vi hade något djur nära inpå oss. Hon blev lite osäker på vad hon skulle göra, men vi väntade ut henne och Sussie (som följde med mig) gick några steg i rätt riktning. Precis när huvudet åkte ner och hon fick blodlukten i näsan så berömde jag henne ordentligt. Sedan arbetade hon på bra och som tur var låg klöven då bara 20 meter bort. Duktig splat!

Nelmi gnager lite på klöven som belöning.
Sedan var det Tillys tur. Jag blir alltid lite rörd när jag spårar med Tilly. Denna dam som konstant i 8 års tid har vägrat gå före mig på promenader utan istället ska gå precis bakom. Men när sele och spårlina åker på, ja då traskar hon iväg före mig, fullt koncentrerad med näsan i backen. Det ska tilläggas att jag aldrig ser Tilly spåra när vi är ute på skogspromenader. Så jag blir alltid lite känslomässig när jag ser hur roligt hon tycker det är att ta sig an uppgiften. Hon fick ett 600 m långt spår också, men ett enklare spår. Hon var så duktig och när hon kom fram till klöven så kasta hon sig över den.
Nöjd Tilly!
När Tilly gick sitt spår så följde alla med efter oss. Eftersom Tilly är döv så störs hon inte av att de andra kommer med.Sussie gick och spana hur Goy reagera på spåret. Hon var helt säker att han fattade vad uppgiften gick ut på så på tillbaka vägen fick han gå början av Moas spår. Sussie gick in bakifrån och placerade ut klöven.

Det är vanligt att hundarna reagerar på blodlukten första gången och tycka att det är läskigt då det är en ganska stark lukt för dem. Inte Goy. Så fort han fick blodlukten i näsan stannade han och slickade! Nu var det inte det han skulle göra precis, så jag satte mig på huk och "spårade" själv och då började han röra sig framåt. Sedan fatta han var det gick ut på och han var så duktig!
Goy är fullt koncentrerad på sin klöv

 Spåret var inte mer än 20 meter och när han kom fram till klöven så kasta han sig på den. Oj vilket värde klöven hade! Jag har aldrig sett honom greppa så bra! Och vilken bra kamplek vi fick till. Detta var något som Goy tyckte var riktigt roligt!

Matte, denna släpper jag aldrig!
Det som är nackdelen med viltspår är att det tar lite tid att göra. Hela dagen försvann i ett nafs. Därför blir det inte av så ofta som man skulle vilja. Men vi alla tre tyckte det var så roligt så vi sa att detta gör vi om snart igen.

Ett härligt gäng!

 Tack mina vänner för en härlig dag i skogen! 
Nu är vi alla fyra trötta och nöjda och krupit ner i soffan och här stannar vi resten av kvällen.


2 kommentarer:

  1. Det låter som om ni har haft en underbar dag i skogen. Trevlig läsning och vad kul att Goy också fick prova på och tycktes förstå lite av vad det gick ut på. Förstår att ni var trötta efteråt.
    Kramar från oss på Gårdsbacken

    SvaraRadera
  2. Ja, det var en underbar dag! Trots regn... Han fortsätter att imponera på mig, lilleman. Han var såå duktig!

    SvaraRadera

Här kan man fylla i sin kommentar