Välkommen Goy!

Precis hemkommen - dags att sova

Oj vad tiden går fort! Nu har Goy redan varit hos oss i en vecka. En vecka fylld med bus och äventyr. Jag är så imponerad av denna lilla kille!

Först över hur fantastiskt bra hemresan gick. Från Övik är det nästan 100 mil och resan tog nästan 14 timmar. Goy hade sällskap av sina två bröder, Jamie och Toby, och de åkte i en stor bur fylld med leksaker och tuggben. Jag och Lisa turades om att köra och varannan timme ungefär gnydde killarna till för att de ville kissa/äta. Vi båda var imponerade hur bra killarna tog resan; att stanna till i nya miljöer och att de var så lugna i buren.

Jag och Goy kom hem mitt i natten. Jag funderade på vart Goy skulle sova men kom fram till att han hade det bäst hos mig i sängen. Att sova ihop ger trygghet och skapar  samhöriget. Tilly och Nelmi sover alltid i en stor hög ihop. Goy sov hela natten och vakna först när jag vakna på morgonen. Det bästa är att han är lika morgontrött som jag :) Och sedan han kom har det hänt någon enstaka "olycka" inne. Han håller sig hela natten och har inte bråttom att komma ut på morgonen. Helt otroligt!

Skön sovstil!

 

Tilly hade varit magsjuk under helgen så första dagen spenderade jag och Goy ensamma, för säkerhets skull. Det blev väldigt bra. Goy hann göra sig hemmastadd och lära känna mig innan T&N kom hem. Jag var lite orolig för hur Nelmi skulle bemöta den nya familjemedlemmen. Hon är lite bortskämd med att stå i centrum och ha två  mammor som passar upp på henne :) Lite gruff har det varit när Goy har tagit hennes leksaker men annars så har det gått hur bra som helst!

Vila tillsammans efter första promenaden

Denna första vecka har vi mest tränat på kontakt och inkallning. Goy är mycket uppmärksam och faktum är att jag upplevde det som att han kunde sitt namn redan från dag ett. Han följer mig vart jag än går och stannar jag till så lägger han sig vid mina fötter. Som igår tex när jag trimmade T&N, vilket tog hela förmiddagen. Då låg Goy under bordet hela tiden, trots att vi var mitt ute på gräsmattan.

Nu är det inte så att han är en lugn valp, han är full av bus! Att träna passivitet blir nog den största utmaningen för oss. Men jag har ju lite erfarenhet från Nelmi ;) Men mer om det blir det i nästa inlägg :)

Han är svår att fotografera, söta Goy, då han aldrig är still