Veterinärbesök och stadspromenad

I fredags var det dags för ögonlysning av Goy och Jamie. Jag och Lisa fick en heldag med hundarna med massa miljöträning.

Vi hade tid på morgonen för ögonlysning nere på Västra Djursjukhuset i Göteborg. Jag och Goy var tidiga och kom först. Jag blev lite full i skratt för när vi kom in på Västra så samlades all personal på golvet framför receptionsdisken. Där satt de och busade med Goy. Han är en charmerande lite pojk :)

Ögonlysningen gick bra. Goy pep lite, inte för att det var obehagligt utan för att han var tvungen att vara still. Det är inte hans melodi. Efteråt så busa han med Jamie på golvet i undersökningsrummet. Vi sa det att det är nog det de kommer ihåg, lek och bus Både Goy och Jamie fick "utan anmärkning"

Därefter åkte vi till Alingsås. Först ett besök hos Pias hund & fritid där vi shoppade loss. Goy och Jamie fick följa med in. Det är spännande för en liten valp att komma in i en djuraffär. Fullt av dofter från mat, godis och andra hundar. Goy har varit med en gång innan och tyckte det var sååå spännande. Denna gång var det bara brottningsmatch med brorsan som gällde. De kröp under hyllorna och hade så skoj. Se fick de var sitt ben och Goy låg i ena hörnet av butiken själv och gnagde. det bekom honom inte att det kom in folk i butiken.

Därefter blev det sightseeing i Alingsås. Jag och Lisa hade det tufft,  vi blev stannade hela tiden av folk som undrade var det var för ras. Och alla höjde på ögonbrynen när vi sa att det var Border collie.  "Jag har aldrig sett en brun Border collie" var det vanligaste svaret :) Ja de drar till sig lite uppmärksamhet våra killar <3

En egen träningsplan

Det är en djungel idag, det som ska bli min nya träningsplan!

Förra hösten var jag så trött på att jag är tvungen att köra 2 mil till närmsta agilityplan. Enkel väg. Det är tungt att köra så långt när man är vill träna efter jobbet. Det blir att träningspasset inte blir av lika ofta och då istället blir längre. Precis tvärtom mot jag vill ha det. Hellre kortare pass och lite oftare. Extra viktigt så jag framöver kommer att ha en unghund att träna. Tänk om man ändå hade en egen träningsplan...

Sedan damp det ner ett brev från kommunen i brevlådan. Jag är tvungen att göra om mitt avlopp. Nej! Tänkte jag till en början. Jag hade hellre lagt de pengarna på tex ett nytt kök. Men jag gillar att vända på saker. Kanske detta var ett riktigt bra besked!?

För om jag ska anlägga ett nytt avlopp med infiltrationsbädd, ja då måsta jag gräva på baksidan. Och om jag ändå är igång med det, varför då inte anlägga en fin gräsplan!! Idag är baksidan helt igen växt med sly, det är som en djungel. En gång i tiden har det nog varit åkermark. Men det är längesedan.

Jag började snabbt drömma om hur jag ville ha det. Men lika snabbt insåg jag att det fanns vissa hinder. Att anlägga en gräsplan skulle betyda ytterligare 1000m2 att klippa. Jag som knappt hinner med min gräsmatta idag. Och ett annat problem var att min åkgräsklippare lämnade in förra sommaren. Att klippa så stora ytor med min Klippo skulle betyda att jag skulle få klippa gräs mer än vad skulle få träna :) En robot tänkte jag! Tänk om man hade en gräsklipparrobot. Då skulle jag ha en gräsmatta som en golfgreen utan att lyfta ett finger. Men de kostar ju lite...

Jag började räkna lite och insåg att det nog får bli en dröm. För förutom att anlägga avloppet, köpa robotgräsklippare så ska en agilitypark inhandlas. Och det kostar... mycket. Och sedan vill jag ha belysning på planen, och en bod att förvara hindrena och... Äsch! Det går inte...

Men under vintern har jag inte kunnat släppa tanken. Det ska nog gå! Man behöver inte en hel bana för att köra grunderna i agility. Med 8-10 hopphinder, en lång tunnel och slalom kommer man långt. Lite händig är jag, så hindrena kan jag snickra ihop själv. Så då återstår att köpa tunnel och slalom. Överkomligt, resonerade jag med mig själv. Så kom jag på att den gamla jordkällaren använder jag inte, den kan vara bod för hindrena. Och just det! Jag har ju dragit ut el dit. Belysning ska nog ordna sig.

Sedan har allt bara löst sig! Grannen är grävare och hjälper mig med avloppet. Han tror att det inte ska vara några problem att anlägga en relativt plan gräsmatta. Sedan kom pappa hem till mig för ett par veckor sedan med Bertil. En robotgräsklippare som klipper 4000m2!! Bästa, bästa pappa! När jag berättade för Lisa om mina planer så sa hon att hon hade en balansbom och en gunga som jag kan låna! Hon har köpt nya till hundskolan och de gamla bara ligger. Det är ju för bra för att vara sant!

Under vintern har jag tagit ner ett tiotal träd och under våren eldat ris som bara den. Idag har jag stått uppfirad i en grävskopa och kapat grenar så att grävmaskinen kommer fram. Lite tungt i armarna nu på kvällen (och efter ett träningspass dessutom) Och imorgon bitti kommer en dam från kommunen och kontrollerar när vi provgräver för avloppet. Nu är det på gång! Mycket arbete kvarstår och troligen hinner jag knappt ta planen i bruk innan vintern kommer. Men jag kommer ha en egen träningsplan!

Nya vänner

I helgen har vi haft finbesök varje dag av mitt kusinbarn Emil och hans kusin Stina. De har varit och hälsat på hos mormor och morfar så bor några km ifrån. De har själva gått genom skogen för att hälsa på oss. De har lekt med Nelmi och Goy och myst med Tilly.  För att det inte skulle bli kasta boll lek med Nelmi så introducerade jag istället leken "gömma bollen", vilket Nelmi älskar att leka.

Stina har gjort följande collage, då de både fotade och filmade hundarna.

Sköna dagar av valpledighet

Det är underbart att ha en sjö 500 m hemifrån.

Härliga dagar med strålande väder och massa skoj och bus. Det är så vi har haft det de senaste två veckorna. Det är underbart att vara valpledig!

Det är viktigt med miljö- och passivitetsträning för Goy och vi har hunnit med en massa saker. Nelmi behöver sin träning, så vi har varit iväg flera gånger på olika träningsplatser. Goy har skött sig fint. Något gnäll när han legat i buren, men jag har sett till att någon sitter jämte honom och ger honom godis när han är lugn och fin.


Goy fick springa genom en tunnel. Oj vilken fart han hade!

De första hundarna han fick träffa var i hans egna storlek, dvärgpinschrarna Lego, Lava och Ninjo och så tjejerna Candy och Cookie. Han var något osäker till en början och höll sig till närmsta människoben. Men det släppte snabbt och han blev en i gänget. Jag har ett stort umgänge och för mig är det viktigt att mina hundar fungerar med alla. När vi är på promenad är det ofta ett tiotal lösspringande hundar med.

På promenad efter träning.

Goy har också börjat på valpkurs. Det var lite jobbigt tyckte Goy då brorsan var med på samma kurs och han inte fick leka med honom utan var tvungen att koncentrera sig på mig. Belöningen kom efteråt då han fick en efterlängtad brottningsmatch med Jamie.

På studentfest.

 

Min bror tog studenten i veckan så jag och Goy åkte på studentmottagning. Tilly och Nelmi fick vara hemma. Goy var så duktig. Låg vid mina fötter när vi satt till bords eller så låg han en bit ut på gräsmattan och tuggade på ett ben. På slutet fick han komma upp i mitt knä och somnade gott.

.

Härom dagen var vi nere vid badplatsen för att svalka oss. Det är långgrunt, men tyvärr för djupt för lilla Goy Vattnet nådde mig till vaden. Goy skuttade upp på bryggan, som är bred och stabil. Ingen fara, trodde jag. Men helt plötsligt hörde jag ett plums. Han ramlade i! Antagligen missbedömde han kanten när han tittade efter Nelmi som simmade förbi. Jag var på två röda i vattnet för att fånga upp honom. Men då så simmade han förbi mig och tog sig själv upp på land. Han såg lite chockad ut först. Men jag busade igång honom och han hade snart full fart i benen igen. Tror vi väntar lite innan vi går dit igen, så att han bottnar nästa gång.

Liten söt och blöt Goy!

Välkommen Goy!

Precis hemkommen - dags att sova

Oj vad tiden går fort! Nu har Goy redan varit hos oss i en vecka. En vecka fylld med bus och äventyr. Jag är så imponerad av denna lilla kille!

Först över hur fantastiskt bra hemresan gick. Från Övik är det nästan 100 mil och resan tog nästan 14 timmar. Goy hade sällskap av sina två bröder, Jamie och Toby, och de åkte i en stor bur fylld med leksaker och tuggben. Jag och Lisa turades om att köra och varannan timme ungefär gnydde killarna till för att de ville kissa/äta. Vi båda var imponerade hur bra killarna tog resan; att stanna till i nya miljöer och att de var så lugna i buren.

Jag och Goy kom hem mitt i natten. Jag funderade på vart Goy skulle sova men kom fram till att han hade det bäst hos mig i sängen. Att sova ihop ger trygghet och skapar  samhöriget. Tilly och Nelmi sover alltid i en stor hög ihop. Goy sov hela natten och vakna först när jag vakna på morgonen. Det bästa är att han är lika morgontrött som jag :) Och sedan han kom har det hänt någon enstaka "olycka" inne. Han håller sig hela natten och har inte bråttom att komma ut på morgonen. Helt otroligt!

Skön sovstil!

 

Tilly hade varit magsjuk under helgen så första dagen spenderade jag och Goy ensamma, för säkerhets skull. Det blev väldigt bra. Goy hann göra sig hemmastadd och lära känna mig innan T&N kom hem. Jag var lite orolig för hur Nelmi skulle bemöta den nya familjemedlemmen. Hon är lite bortskämd med att stå i centrum och ha två  mammor som passar upp på henne :) Lite gruff har det varit när Goy har tagit hennes leksaker men annars så har det gått hur bra som helst!

Vila tillsammans efter första promenaden

Denna första vecka har vi mest tränat på kontakt och inkallning. Goy är mycket uppmärksam och faktum är att jag upplevde det som att han kunde sitt namn redan från dag ett. Han följer mig vart jag än går och stannar jag till så lägger han sig vid mina fötter. Som igår tex när jag trimmade T&N, vilket tog hela förmiddagen. Då låg Goy under bordet hela tiden, trots att vi var mitt ute på gräsmattan.

Nu är det inte så att han är en lugn valp, han är full av bus! Att träna passivitet blir nog den största utmaningen för oss. Men jag har ju lite erfarenhet från Nelmi ;) Men mer om det blir det i nästa inlägg :)

Han är svår att fotografera, söta Goy, då han aldrig är still

Struktur & mål

Den senaste tiden har jag blivit mycket mer målinriktad och strukturerad med min träning. Och det ger utdelning!  Min nya tablet har visat sig vara ett ovärderligt verktyg för detta. Jag åker tåg  till jobbet varje dag,  det ger mig möjlighet att lägga upp planer för min träning. Jag ritar kombinationer eller laddar ner från nätet, skriver anteckningar om vad jag vill uppnå och sedan har jag med mig den på träningen. Jag tom filmar och redigerar med den :) Ett fantastiskt bra verktyg!

Just nu arbetar jag på flera olika plan för att förbereda oss för den kommande tävlingssäsongen.

När jag gick min första kurs för Jenny Damm presentera hon cirkeln - ett sätt att se på agilityträning.  För att lyckas måste man träna på både sin egen och hundens tekniker på banan. Det är ju ganska självklart! Man ska ha en bra relation och lita på varandra. Både du och hunden måste vara i god fysisk form för att kunna max prestera. Och en del som vi ofta glömmer av (även om det dykt flera kurser och böcker den senaste tiden) är mental träning.

Jag har planer för varje del av cirkeln och tänker skriva om dem framöver här på bloggen.

Idag har vi tränat och det stod BX och ketschkers på schemat.  BX sitter bra men ketschkers behöver jag träna på mer, tekniken behöver förbättras.

Titta på Agility träning 130224 på YouTube

Tillbaka!

Då var jag tillbaka!  Det har bara gått ett år ;) Så jag har lite att skriva om kan man säga, men det blir lätt att man tar sig vatten över huvudet.  Så det blir en kort status uppdatering.

Vintern är fortfarande här och vi håller på för fullt med vår uppbyggnadsfas inför kommande tävlingssäsong. Det består naturligtvis av agilityträning men framförallt uppbyggnad av muskler och kondition. Sussie är i slutfasen av sin fysioterapeututbildning och har Nelmi som projekthund. Det betyder att jag har en fantastisk hjälp över hur jag lägger upp träningen och Nelmi står under kontroll med måttband och alla andra spännande verktyg som Sussie har till din hjälp. Dessutom får hon massage av oss båda. Nelmi njuter,  den hunden älskar att bli behandlad. Jag är så imponerad av Sussie och tycker att det är roligt att få vara med på ett hörn under hennes utbildning.

Jag har som mål att försöka skriva här i bloggen ca en gång i veckan.  För 2013 kommer bli ett fantastiskt spännande år, på många plan.

Må så gott, och gå försiktig på isgatorna!
Annelie