Förbannelsen är bruten

Igår var vi i Göteborg och tävla. Vi fick en underbar dag med mycket sol. Kanske lite väl mycket för min del, jag är grisrosa idag.

Jag hade ett mål för dagen, att komma ur diskningsträsket. Helt enkelt att komma runt hela banan, skitsamma hur många fel. Jag hade en känsla av att turen var med oss. Speciellt när jag såg att Magne var domare. Han dömde på vår första tävling, enda gången vi kommit runt banan utan en disk. Kanske skulle detta upprepa sig?

Första loppet var agility. Jag gillade banan. Den var lite trixig på slutet, men för övrigt flytig. Många hade problem med andra hindret,de gjorde det som inkallning och flera hundar tog det från fel håll. Jag valde att göra det som en högersväng och såg till att vinkla mig redan i starten. Funkade fint. Första delen av banan ser fin ut. Hon river dock hindret efter balansen och har sedan problem att komma in rätt i slalomen efter säcken. Varför vet jag inte riktigt. Vi fortsätter fint men får problem vid gungan. Nelmi flyger av, vilket många hundar gjorde. Efteråt kommer hon för mycket åt mitt håll, ser inte däcket så jag stannar upp. Men Nelmi söker hinder och tar därför A-hindret. Vi blir diskade. Resten av loppet är en katastrof, inte ens värt att kommentera.




Det var en lång dag. Medans vi väntade på hopp-loppet så fikade vi och umgicks med våra agilityvänner. Jag var så nöjd med att ha mitt tält med en solig dag som denna. Men Nelmi var varm så tillsammans med Sara och Sally och Anna med Bilbo gick vi ner till en sjö i närheten. Nelmi är inte så duktig på att simma och brukar väl gå i så långt så at hon bottnar. Men vi fick stå och vänta på 2 retrievers som höll på att bada. Och det taggade Nelmi igång på. Hon skrek för att få komma i vattnet! När jag väl släppte henne så kastade hon sig i. Sara kastade en pinne till Sally, men de fick hon inte ha ifred. Nelmi var snabb som ögat. Och vid ett tillfälle fintade hon Sally, hon tog bryggan istället och kastade sig i efter pinnen. Vi skrattade gott åt min galna splatt.

Sedan var det dags för hoppklass. Vi båda var trötta, men taggade. Jag var mycket lugnare och vårt tempo var inte i högväxel. Men det gav utdelning! Vi gör ett fint lopp, får 5 fel för att Nelmi kommer in fel i slalomen. Men inte en rivning under hela loppet! De 2 sista träningarna gav resultat. Sista lektionen tränade vi på U-svängar, vilket går kanon. Jag fick en aha-upplevelse när jag klappade händer efter tunnel (om jag gör ett bakombyte) för att Nelmi snabbt ska uppfatta vart jag är. Det fick vi användning av. När jag tränade med Tobias förra veckan hade vi en diskussion om hur man använder fötterna på banan, de visar riktiningen. Något jag tänkte igenom när jag gick banan, och det funka klockrent.



Vi kommer alltså i mål på 33 sekunder med 5 fel. Därmed är förbannelsen med diskningsträsket bruten! Min lycka är total och jag formligen hoppar på Nelmi och överöser henne med godis, leksak och pussar. Vårt resultat räcker till en 8:e placering av 51 st starter (jag vet inte hur många strykningar det var). Lite snopet när jag får reda på att det är pris tom 7:e plats. Men det gör inget, vi är de lyckligaste 8:e placerarna ändå!!!

Fästingsfunderingar

Nelmi brukar alltid få mycket fästingar. Det är ju inte så konstigt med tanke på hur hon flyger och far på våra promenader. Tilly däremot, hon är en stillsam fröken. Dessutom har hon mycket vitt, så fästingarna syns tydligt. Så jag brukar plocka under promenaden.

Jag har aldrig gillat att använda fästingpreparat. Tycker att det är som att välja mellan pest eller kolera... Jag har provat många olika metoder. Förra året prova vi Frontline, det hjälpte en vecka eller två. Bärnstenshalsbanden har väl inte heller haft önskad effekt. Nelmi har sitt på, mest för att hon är snygg i det. Men Tillys är helt förbrukat...

I år prova jag med Scalibor-halsband. Hade på det i 4 dagar, och då inte hela tiden. Men Nelmi blev slö och kliade sig. Bara att ta av dem. Tog av Tillys med.

Men sedan dess har de knappt haft några fästingar. Mycket underligt. Först trodde jag att det berodde på att effekten från halsbanden satt i. Sedan att det var för torrt för fästingarna. Men nu har det gått flera veckor sedan jag tog av halsbanden och det har regnat en hel del.

När vi kommer hem från våra promenader så borstar jag alltid igenom hundarna. Så även ikväll. Tilly hade 5-7 st som kröp. Nelmi ingen. Så har det varit det sista. Ska inte klaga, mycket glad för detta. Men jag tycker det är konstigt...

Fick tipset av Bill att ge B-vitamin som tillskott för att hålla fästingarna borta. Han hade gett Max B-vitaminer under fällningsperioden och han hade inga fästingar. Slutade ge och satte på Scalibor. Max fick fästingar. Så nu har han börjat med B-vitamin igen. Han tycker det fungerar mycket bra.

Så jag köpte B-vitamin igår och har börjat ge. Även om det inte skulle fungera så gör det gått på Nelmis päls, som varit lite taskig efter löpet och testet med Scalibor. Sedan är B-vitamin bra när man har en arbetande hund. Enda nackdelen som jag kan se är att det sägs öka aptiten, har ju redan 2 mattokiga hundar.

Nu till lite foton från vårt besök hos Max, Nelson, Rosangela och Bill

Min lilla piraya

Igår mötte vi upp Tobias, Edith och Iris på klubben. Körde ett pass med staket-övning. Placerade en tunnel framför, för att locka lite. En tunnel på ena sidan och ett hopphinder och slalom på andra. Nelmi var så följsam och gick toppenfint. Ändrade vägar hela tiden men hon gick som en klocka. Just nu är det bara så roligt att köra agility!

Det blev ett kort pass, och vi fick lämna våra träningskompisar hastigt. Min mor stod och vänta på Blomsterlandet. Handlade sommarblommor för mycket pengar... det tog hela eftermiddagen att få dem planterade.

Idag har vi varit och hälsat på Max och Nelson (och Rosangela och Bill). Nelmi fick stora ögon när hon fick syn på dem. Hon har nog aldrig träffat så stora hundar innan. (De är två leosar). Vi tog en härlig promenad tillsammans. Nelmi hade fullt sjå då hon hela tiden blev uppvaktad av Max. Hon var som en liten piraya som skall till och kläppte med käften. Ibland fick hon tag i lite av Max päls som hon sedan spotta ut. Tur att de har mycket päls...

Max blev mycket förtjust i Nelmi och han trodde nog att hans charm tillslut skulle vinna pirayans hjärta. Men Nelmi lät sig inte förföras. Tilly däremot hade en helt annan taktik. Hon höll sig i utkanten och om någon av killarna tittade på henne så ignorerade hon dem. Kom de för nära så satte hon sig helt enkelt.

Efter så fikade vi med gott kaffe. Jag glömde naturligtvis att ta med mig kameran... som vanligt. Men Rosangela tog många foton, så det syker nog upp här i bloggen såsmåningom.

Just det, jag köpte deras utställningstält. Så nu har jag äntligen ett eget! Tänkte att jag skulle ha satt upp det när jag kom hem. Men istället blev det att klippa gräset. Det tog ett par timmar... men imorgon...

Härlig känsla!

Ja, det har hänt något. Den där känslan av lugn och samstämmighet infinner sig mer och mer. Och igår på träningen gav det dessutom resultat. Vi lyckades köra en hel bana helt felfritt!

Det var i andra loppet som vi kom runt nollade. Men redan första lopppet såg fint ut. Miss av mig i U-svängen, jag stod inte still varvid Nelmi tar slalomen.

Däremot fick jag till ingången till säcken mycket finare i första loppet. På filmen står jag för nära och skymmer ingången för Nelmi, men vi får till det ändå.

Hoppas det fortsätter på samma sätt!

Fröken Duktig

Vi kämpar med vårt platsliggande. Får vi bara det på plats så kan vi försöka oss på ett lydnadsprov igen.

Vi fick ju till ett fint pass häromdagen då jag tog Tilly till hjälp. Så igår fortsatte jag med assistans. Tog först ut Nelmi och körde igenom lite moment. När vi håller på med fotgåendet kommer det förbi en stor mastiff-liknande hund på vägen. Det är inte speciellt ofta det går förbi någon hos oss mitt ute i skogen. Och speciellt inte helt okända hundar. Han var stor och han hängde i kopplet för att få komma in i trädgården.

Nelmi blev först störd. Skällde till. Jag ignorerade och fortsatte arbeta. Och det gjorde Nelmi med. Min duktiga tjej!

Efter en stund var det dags för avbyte. Nelmi fick lägga sig och jag hämtade Tilly. Nelmi rörde inte en fena när jag körde med Tilly. Hon förstår nu precis vad det handlar om. Sedan la jag Tilly, en bra bit från Nelmi. Jag började sedan promenera runt i trädgården. Tilly tyckte detta var jobbigt och kom springandes ett par gånger.

Det slog mig att detta kanske är det bästa sättet att träna platsliggning! För Nelmi är nämligen väldigt angelägen att alltid göra rätt. Hon har Fröken Duktig i sig, så att säga. Så hon ser på när jag ett par gånger får gå och lägga tillbaka Tilly på samma plats. Och jag ser på henne vad hon säger "Se på mig , matte! Jag ligger helt still! Visst är jag duktig!" Och det
är hon! Inte en enda gång kom hon när Tilly kom rusandes efter mig. Men däremot reste hon sig upp när jag kom ur synhåll för dem. Jag gick lite för fort fram, backade tillbaka så att de båda kunde se mig, men höll mig så långt borta som jag kunde.

Sedan prova jag, precis som förra gången, att göra inkallning på Tilly. Nelmi låg kvar. Men när jag gjorde tvärtom så kom de båda! :-)

Dags för en riktig platsliggning. Jag tror att en del av momentet som Nelmi tycker är jobbig är att jag står framför henne och tittar på henne. Jag fick tipset av Anna i helgen att inte fästa blicken på henne, utan titta ovanför henne. Det i kombination med Tillys assistans gjorde att det blev lyckat! Glömde ta med mig klocka ut, så jag uppskattar att vi höll på i 2 min. Nästa gång ska jag klocka det. Kanske filma också...

Agilitytävling i Aneby

I söndags var vi i Småland och tävla. Riktigare sagt i Aneby. Jag visste ingen som skulle dit så jag hade bestämt att Tilly skulle vara hemma hos mamma. Att ha med 2 hundar när det förväntas regna, har inget tält och bara en bur (Tilly har gjort sönder den nyinköpta buren *suck*) är ingen hit. Nu regna det inte, eller ja det kom en skur som varade i 5-10 minuter. Dessutom så följde Anna med oss. Tack Anna, det var så mysigt att ha sällskap av dig och Eroz!

Väl på plats så visa det sig att det var fler kompisar som skulle tävla; Lotta med Poppy, Anna med Bilbo och Emilia med Wille.

Jag hade en känsla av att denna gång skulle vi få till ett lopp utan disk. Men... nej. Det gick inte. Men det var nära. Och jag är framförallt sååå nöjd med Agilityloppet. Det var en helt annan känsla i kroppen än när vi normalt kör. Det kändes samlat och lugnt Jag gick in för att tänka hinder för hinder. Förrutom att Nelmi river i starten så är första halvan av loppet bra. Lite stolt över hur fint vi fixar snurrarna i tunnlarna. Men så håller jag på att krocka med Nelmi när hon kommer ur tunneln. Det räcker för att jag ska komma ur position och inte hinna göra mitt tänkta byte. Men lyckas rädda situationen och får henne att ta rätt hinder. Men återigen är jag i fel position, och nu lyckas jag inte alls stoppa Nelmi som fortsätter mot tunneln. Disk! Resten av loppet är också bra, Nelmi tar alla kontaktfält fint.



När det är dags för Hoppklassen är jag rätt seg, Och Nelmi verkade vara off hon med. När ekipaget före oss är inne på banan så verkar Nelmi vara helt i sin egen värld. Hmmm... Men när jag går och sätter henne i starten så hör jag det välbekanta tjutet som visar att hon är absolut på! Starten blir inte alls vad jag tänkt mig. Jag är inte tillräckligt tydlig efter första tunneln så svängen blir stor till nästa tunnel. Sedan händer något som jag varit tvungen att titta på ett par gånger på filmen för att se. Jag ser att Nelmi styr upp mot hopphindret, jag tror att hon har fäst på det. Så jag gör mitt byte, varvid Nelmi svänger. Disk! Borde kanske lagt upp det på något annat sätt, men vet faktiskt inte hur... ? Resten av loppet går fint. Jag är nöjd med mitt bakombyte vid slalomen. Jag misstänkte att Nelmi skulle riva hopphindret efter säcken, det var mycket tajt. Inte hennes starka sida. Resten av loppet fixar vi bra.




Även om jag hade hoppas att denna gång bryta mönstret med diskningar så är jag nöjd. Dessutom så uppförde Nelmi sig exemplariskt under dagen. Hon låg med öppen bur nästan hela dagen. Helt avslappnad och sov t.o.m. Min fina lilla splat!

Spårlektion

Vilken underbar dag! Varmt och skönt!

Idag har vi haft besök av Anna och Eroz. Anna har haft spårkurs för mig och Tilly. Oj vad skoj det var! Och Tilly gillade att få arbeta.

Eftersom Tilly nästan aldrig har spårat så började vi enkelt. Hon är ju i sin natur ingen hund som har nosen i backen på våra promenader. Det hon använder sin nos till är att spåra upp mat, gärna på bord mm. :-) Dessutom vägrar hon att gå före mig, hon tycker att det är jobbigt.

Så vi börja med ett enkelt rakt spår på 60-70 meter på ängsmark. Tilly fick se mig gå iväg. I slutet la godispåsen. Vi lät det ligga kanske 10 minuter. Tilly förstod inte alls till en början. Så vi fick gå en bit in på spåret. Men sedan började hon arbeta. Men hon stannande hela tiden och tittade frågande på mig. Först gjorde jag inget, och där stod vi. Tillslut peka jag rakt fram, och då började hon arbeta igen. Hon blev mycket glad när hon hittade påsen.

Nästa spår var 10 meter till första apporten och sedan 15 meter till godispåsen. Denna gång gick Anna med Tilly.Vi tänkte att hon kanske mer fokuserade istället för att hela tiden stanna upp och vända sig om när det var Anna som körde. Vilket hon gjorde! Hon tog även apporten fint, men vi behöver bygga mer värde för dem.

Nu förflyttade vi oss till skogen istället, för det tredje och sista spåret. Samma upplägg som innan. Denna gång väntade vi lite längre. Tilly blev otålig och började tom dra mot spårets start! Hon började förstå vad det handla om och gillade det. Och vad fint hon tog spåret! Tror inte hon stanna upp en enda gång. Och så lycklig när hon hittade godispåsen på slutet. Det syntes hur stolt hon var, min lilla Mamma Mu.

Nu var vi så hungriga så att det var dags att gå hem och äta pannkakor. Men först la vi ett spår till Nelmi (samma som för Tilly) och ett längre för Eroz.

Nelmi har heller knappt fått testa spår. Hon fick inget synintryck och spåret låg ca 45 min. Men vad fint hon jobba! Wow! Tog första apporten fint och gick sedan fint vidare. Henne kan jag börja lägga lite längre spår med och lite svårare.

Det blev en kort sammanfattning av en underbar dag. Klockan är mycket och jag måste komma i säng. För imorgonbitti bär det av på agilitytävling!