En månad med Goy

Bedårande!

Idag har Goy bott en månad hos oss, gud vad tiden går fort!

För varje dag så växer han och utvecklas. Han är en härlig kille med en underbar attityd - älskar livet och alla!

 

Han har sina små egenheter. Som tex om han ska göra sina behov så kan han inte göra dem varsomhelst. Nej, det ska vara så snårigt och otillgängligt som möjligt. Men högt gräs kan gå bra. Detta till mattes förtret. Dels då han är omöjlig att se och dels för att i högt gräs finns det fästingar och ormar (inbillar jag mig)

 

Skön sov stil har han! :)

 

En annan sak som är  lustig är att redan när jag träffade Goy första gången så såg jag honom lyfta på benet när han kissade. Då var han 6 veckor!  Tillfällighet? Nope, han lyfter allt som oftast på benet när han kissar. Så bra balans det har han! Det bådar gott! Överhuvudtaget så upplever jag att han har en otrolig kroppskontroll för att vara så liten. Han rör sig fint i skogen och har koll på benen. Jag får hejda honom då han själv anser att han kan springa lika fort som Nelmi!

 

Goy på språng

Han är reagerar inte på ljud och är helt orädd för olika saker som han ibland välter ner i sin framfart. Jag hade kompostgaller som grind på verandan, löst stående. Men de välte han lätt för att komma ut till mig. Fick bygga en ordentlig grind. När jag går med gräsklipparen eller röjsågen är det ingen bra idé att ha en lös valp springandes. Däremot tycker han att det är läskigt när råbocken skäller på kvällarna,  då är han snabbt runt mina fötter eller uppe på verandan. Han gillar inte när hundar skäller överhuvudtaget, som om han inte riktigt har lärt sig skilja på nyanserna i skallet ännu.

Nybadad och underbar!

 

Goy är däremot lite försiktigare av sig när det kommer till mötet med andra hundar. Vilket jag är glad för, vid eftertanke. Jag upplever att han läser av situationen och håller på etiketten. På valpkursen fick han leka med 2 andra valpar. De hade fullt ös från det att ägarna släppte lös dem. Det gilla han inte, snarare tyckte han det var obehagligt. Nej, tänkte jag. Bara han inte blir osäker med andra hundar! Vid nästa tillfälle fick han därför leka med en chihuahua kille som är rädd för andra hundar. Jag blev lite rörd över Goy fina sätt att tala om att jag är inte farlig, kom så leker vi. Och han lyckades!

Goy & Joel

Jag har upptäckt att Goy är väldigt barnkär. Svansen går som en propeller:) Bäst gillar han barn i 2-3 års åldern. Och samma sak här, han är försiktig. Vi har hunnit träffa en hel del barn och jag ser fram emot när min systerson på ett år kommer ner om ett par veckor.

 

Tilly & Goy myser i världens minsta bädd

Tilly tog till sig Goy med en gång. Och som jag trodde är hon den han känner trygghet hos. Han har fått en ny mamma kan säga. Han hänger och slänger i henne dock, och kan vara ganska hårdhänt mot hennes långa öron som han tror är kamptrasor :)

Goy med sina kamptrasor :)

Tillys strategi hittills har varit att stå helt stilla och inte röra en min. Men på senare tid har hon börjat säga ifrån. Vet inte om det beror på att hon tycker att han är större och kan ta det eller om hon har tröttnat. Hon är klok som en bok, min Tilly. Så jag låter henne sköta det själv. Förutom när hon ber om min hjälp. Men det jag inte trodde att Goy skulle lyckas med var att få igång Tilly till lek! Tror inte ens Nelmi har lyckats med det. Men det har hänt flera gånger!

Lyckan är gjord!

Nelmi är mer som en storasyster till Goy. Hon är hans största idol och han gör allt som hon gör. Nelmi däremot tycker att han är klängig och jobbig. Han skulle aldrig våga nafsa på henne som han gör på Tilly. Men det känns väldigt bra att ha Nelmi som motvikt mot tålmodiga Tilly. Hon säger ifrån med bestämdhet. Det är typiskt Nelmi, rak i sin kommunikation. Men den sista veckan har jag märkt hur Nelmi mer och mer uppskattar Goys sällskap, är tålmodigare med honom och låter honom hoppa och stoja med henne.

 

Lycklig matte

 

Allt har blivit så bra som jag bara önskade! Vi har det bra, vi fyra!

 

Det var inte lätt att ta detta kort! :)