Min lilla piraya

Igår mötte vi upp Tobias, Edith och Iris på klubben. Körde ett pass med staket-övning. Placerade en tunnel framför, för att locka lite. En tunnel på ena sidan och ett hopphinder och slalom på andra. Nelmi var så följsam och gick toppenfint. Ändrade vägar hela tiden men hon gick som en klocka. Just nu är det bara så roligt att köra agility!

Det blev ett kort pass, och vi fick lämna våra träningskompisar hastigt. Min mor stod och vänta på Blomsterlandet. Handlade sommarblommor för mycket pengar... det tog hela eftermiddagen att få dem planterade.

Idag har vi varit och hälsat på Max och Nelson (och Rosangela och Bill). Nelmi fick stora ögon när hon fick syn på dem. Hon har nog aldrig träffat så stora hundar innan. (De är två leosar). Vi tog en härlig promenad tillsammans. Nelmi hade fullt sjå då hon hela tiden blev uppvaktad av Max. Hon var som en liten piraya som skall till och kläppte med käften. Ibland fick hon tag i lite av Max päls som hon sedan spotta ut. Tur att de har mycket päls...

Max blev mycket förtjust i Nelmi och han trodde nog att hans charm tillslut skulle vinna pirayans hjärta. Men Nelmi lät sig inte förföras. Tilly däremot hade en helt annan taktik. Hon höll sig i utkanten och om någon av killarna tittade på henne så ignorerade hon dem. Kom de för nära så satte hon sig helt enkelt.

Efter så fikade vi med gott kaffe. Jag glömde naturligtvis att ta med mig kameran... som vanligt. Men Rosangela tog många foton, så det syker nog upp här i bloggen såsmåningom.

Just det, jag köpte deras utställningstält. Så nu har jag äntligen ett eget! Tänkte att jag skulle ha satt upp det när jag kom hem. Men istället blev det att klippa gräset. Det tog ett par timmar... men imorgon...

Härlig känsla!

Ja, det har hänt något. Den där känslan av lugn och samstämmighet infinner sig mer och mer. Och igår på träningen gav det dessutom resultat. Vi lyckades köra en hel bana helt felfritt!

Det var i andra loppet som vi kom runt nollade. Men redan första lopppet såg fint ut. Miss av mig i U-svängen, jag stod inte still varvid Nelmi tar slalomen.

Däremot fick jag till ingången till säcken mycket finare i första loppet. På filmen står jag för nära och skymmer ingången för Nelmi, men vi får till det ändå.

Hoppas det fortsätter på samma sätt!

Fröken Duktig

Vi kämpar med vårt platsliggande. Får vi bara det på plats så kan vi försöka oss på ett lydnadsprov igen.

Vi fick ju till ett fint pass häromdagen då jag tog Tilly till hjälp. Så igår fortsatte jag med assistans. Tog först ut Nelmi och körde igenom lite moment. När vi håller på med fotgåendet kommer det förbi en stor mastiff-liknande hund på vägen. Det är inte speciellt ofta det går förbi någon hos oss mitt ute i skogen. Och speciellt inte helt okända hundar. Han var stor och han hängde i kopplet för att få komma in i trädgården.

Nelmi blev först störd. Skällde till. Jag ignorerade och fortsatte arbeta. Och det gjorde Nelmi med. Min duktiga tjej!

Efter en stund var det dags för avbyte. Nelmi fick lägga sig och jag hämtade Tilly. Nelmi rörde inte en fena när jag körde med Tilly. Hon förstår nu precis vad det handlar om. Sedan la jag Tilly, en bra bit från Nelmi. Jag började sedan promenera runt i trädgården. Tilly tyckte detta var jobbigt och kom springandes ett par gånger.

Det slog mig att detta kanske är det bästa sättet att träna platsliggning! För Nelmi är nämligen väldigt angelägen att alltid göra rätt. Hon har Fröken Duktig i sig, så att säga. Så hon ser på när jag ett par gånger får gå och lägga tillbaka Tilly på samma plats. Och jag ser på henne vad hon säger "Se på mig , matte! Jag ligger helt still! Visst är jag duktig!" Och det
är hon! Inte en enda gång kom hon när Tilly kom rusandes efter mig. Men däremot reste hon sig upp när jag kom ur synhåll för dem. Jag gick lite för fort fram, backade tillbaka så att de båda kunde se mig, men höll mig så långt borta som jag kunde.

Sedan prova jag, precis som förra gången, att göra inkallning på Tilly. Nelmi låg kvar. Men när jag gjorde tvärtom så kom de båda! :-)

Dags för en riktig platsliggning. Jag tror att en del av momentet som Nelmi tycker är jobbig är att jag står framför henne och tittar på henne. Jag fick tipset av Anna i helgen att inte fästa blicken på henne, utan titta ovanför henne. Det i kombination med Tillys assistans gjorde att det blev lyckat! Glömde ta med mig klocka ut, så jag uppskattar att vi höll på i 2 min. Nästa gång ska jag klocka det. Kanske filma också...

Agilitytävling i Aneby

I söndags var vi i Småland och tävla. Riktigare sagt i Aneby. Jag visste ingen som skulle dit så jag hade bestämt att Tilly skulle vara hemma hos mamma. Att ha med 2 hundar när det förväntas regna, har inget tält och bara en bur (Tilly har gjort sönder den nyinköpta buren *suck*) är ingen hit. Nu regna det inte, eller ja det kom en skur som varade i 5-10 minuter. Dessutom så följde Anna med oss. Tack Anna, det var så mysigt att ha sällskap av dig och Eroz!

Väl på plats så visa det sig att det var fler kompisar som skulle tävla; Lotta med Poppy, Anna med Bilbo och Emilia med Wille.

Jag hade en känsla av att denna gång skulle vi få till ett lopp utan disk. Men... nej. Det gick inte. Men det var nära. Och jag är framförallt sååå nöjd med Agilityloppet. Det var en helt annan känsla i kroppen än när vi normalt kör. Det kändes samlat och lugnt Jag gick in för att tänka hinder för hinder. Förrutom att Nelmi river i starten så är första halvan av loppet bra. Lite stolt över hur fint vi fixar snurrarna i tunnlarna. Men så håller jag på att krocka med Nelmi när hon kommer ur tunneln. Det räcker för att jag ska komma ur position och inte hinna göra mitt tänkta byte. Men lyckas rädda situationen och får henne att ta rätt hinder. Men återigen är jag i fel position, och nu lyckas jag inte alls stoppa Nelmi som fortsätter mot tunneln. Disk! Resten av loppet är också bra, Nelmi tar alla kontaktfält fint.



När det är dags för Hoppklassen är jag rätt seg, Och Nelmi verkade vara off hon med. När ekipaget före oss är inne på banan så verkar Nelmi vara helt i sin egen värld. Hmmm... Men när jag går och sätter henne i starten så hör jag det välbekanta tjutet som visar att hon är absolut på! Starten blir inte alls vad jag tänkt mig. Jag är inte tillräckligt tydlig efter första tunneln så svängen blir stor till nästa tunnel. Sedan händer något som jag varit tvungen att titta på ett par gånger på filmen för att se. Jag ser att Nelmi styr upp mot hopphindret, jag tror att hon har fäst på det. Så jag gör mitt byte, varvid Nelmi svänger. Disk! Borde kanske lagt upp det på något annat sätt, men vet faktiskt inte hur... ? Resten av loppet går fint. Jag är nöjd med mitt bakombyte vid slalomen. Jag misstänkte att Nelmi skulle riva hopphindret efter säcken, det var mycket tajt. Inte hennes starka sida. Resten av loppet fixar vi bra.




Även om jag hade hoppas att denna gång bryta mönstret med diskningar så är jag nöjd. Dessutom så uppförde Nelmi sig exemplariskt under dagen. Hon låg med öppen bur nästan hela dagen. Helt avslappnad och sov t.o.m. Min fina lilla splat!

Spårlektion

Vilken underbar dag! Varmt och skönt!

Idag har vi haft besök av Anna och Eroz. Anna har haft spårkurs för mig och Tilly. Oj vad skoj det var! Och Tilly gillade att få arbeta.

Eftersom Tilly nästan aldrig har spårat så började vi enkelt. Hon är ju i sin natur ingen hund som har nosen i backen på våra promenader. Det hon använder sin nos till är att spåra upp mat, gärna på bord mm. :-) Dessutom vägrar hon att gå före mig, hon tycker att det är jobbigt.

Så vi börja med ett enkelt rakt spår på 60-70 meter på ängsmark. Tilly fick se mig gå iväg. I slutet la godispåsen. Vi lät det ligga kanske 10 minuter. Tilly förstod inte alls till en början. Så vi fick gå en bit in på spåret. Men sedan började hon arbeta. Men hon stannande hela tiden och tittade frågande på mig. Först gjorde jag inget, och där stod vi. Tillslut peka jag rakt fram, och då började hon arbeta igen. Hon blev mycket glad när hon hittade påsen.

Nästa spår var 10 meter till första apporten och sedan 15 meter till godispåsen. Denna gång gick Anna med Tilly.Vi tänkte att hon kanske mer fokuserade istället för att hela tiden stanna upp och vända sig om när det var Anna som körde. Vilket hon gjorde! Hon tog även apporten fint, men vi behöver bygga mer värde för dem.

Nu förflyttade vi oss till skogen istället, för det tredje och sista spåret. Samma upplägg som innan. Denna gång väntade vi lite längre. Tilly blev otålig och började tom dra mot spårets start! Hon började förstå vad det handla om och gillade det. Och vad fint hon tog spåret! Tror inte hon stanna upp en enda gång. Och så lycklig när hon hittade godispåsen på slutet. Det syntes hur stolt hon var, min lilla Mamma Mu.

Nu var vi så hungriga så att det var dags att gå hem och äta pannkakor. Men först la vi ett spår till Nelmi (samma som för Tilly) och ett längre för Eroz.

Nelmi har heller knappt fått testa spår. Hon fick inget synintryck och spåret låg ca 45 min. Men vad fint hon jobba! Wow! Tog första apporten fint och gick sedan fint vidare. Henne kan jag börja lägga lite längre spår med och lite svårare.

Det blev en kort sammanfattning av en underbar dag. Klockan är mycket och jag måste komma i säng. För imorgonbitti bär det av på agilitytävling!

Fina framsteg i platsliggningen

Wow! Vilket träningspass vi fick ikväll. Jag är mållös!

Jag körde lite lydnadsträning på gräsmattan med Nelmi. Vi koncentrerade oss på fotgående, inkallning, läggande under gång och ställande. Nelmi arbetade fint och hade en fin attityd under passet. Efter en stund var det dags för en paus. Jag la Nelmi på gräsmattan och hämtade Tilly (som befann sig på altanen).

Vi började köra lite fotgående och bakdelskontroll. Mitt framför nosen på Nelmi som låg helt still och rörde inte en fena. Vi fortsatte med lite rallylydnadsövningar och Tilly var hur taggad som helst. Nelmi låg still. När vi arbetat i 5-8 min bad jag Tilly lägga sig ner och började strosa runt själv i trädgården. Tilly hade svårt att stanna kvar och kom hela tiden springandes efter mig. Jag tog tillbaka henne och la henne på samma ställe. Nelmi låg helt still. (Ska väl säga att jag gick förbi och belöna Nelmi med godis med jämna mellanrum under arbetet med Tilly)

Efter ett par gånger fattade Tilly galoppen och låg kvar fint. Jag strosade runt och de båda låg på olika ställen, en 10-15 m ifrån varandra. Då började jag testa med att göra inkallning på Tilly. Tilly kom springandes, Nelmi låg still. Återigen, wow! Då prova jag med att kalla in Nelmi. Först reagera hon inte, hon blev osäker på om hon fick komma. Men jag upprepa inkallningen och hon kom springandes.

Nu var mitt godis slut så jag la ner Nelmi igen och gick in för att hämta mer. Jag gick utanför synhåll, var inte borta länge, och när jag kommer ut igen så ligger de fint, båda två, på sina platser. Belöningen för Nelmi var nu att få börja arbeta med mig igen. Vi körde några övningar och sedan bestämmer jag mig för att träna på platsläggandet. Först bara snabba lägganden med hakan i marken. Sedan prova jag att gå ifrån henne. Ett misstag! Det blev för mycket för Nelmi som inte alls ville ha hakan i marken. Jag insåg snabbt att jag gått för långt, väntade på ett fint hakan i marken och skickade henne sedan till leksaken som belöning.

Sedan gav vi oss ut på en härlig skogspromenad.

Jag är så nöjd med Nelmis fina vardagsligg. Hon ligger lungt och väntar på signal på att få börja arbeta. Oftast blir hon provocerad när jag arbetar med Tilly, vill alltid vara i händelsens centrum. Detta blev ett mycket bra pass. Kommer fortsätta att använda Tilly som störningsmoment. Kanske ser vi ljuset i tunneln på platsliggningen?!

Längtan efter semester...

Vad långledigheten gav mersmak... Speciellt efter en tung dag på jobbet. Det är inte lätt att stå och hålla kurs inför 60 personer som tycker att ämnet är dötrist. Keep up the good spirit!
*suck* Man kanske skulle skola om sig och hålla kurser för glada hundägare istället. Tanken är lockande...

Så det är inte konstigt att jag längtar till semestern och alla roliga hundaktiviteter och tävlingar som hägrar. Det blir ju Fagerstaveckan, så skoj. Helgen efter är det 2-dagars i Halmstad. Den skulle jag gärna vilja åka på. Är det någon mer där ute? I så fall kanske någon som vill se på boende tillsammans?

När jag kom hem idag så gav jag mig direkt ut i skogen. Uppför berget, nerför berget. Det fascinerar mig hur man kan vara helt slut när man kommer hem, släpar sig ut med 2 hundar som är fulla av energi och sedan återkommer hem efter en timme som en ny människa. De fyrbenta och skogen har en helande kraft på mig. Det blev ett mycket kort pass med fotgående och inkallning på gräsmattan också.

Igår var vi på lydnadslektion med Lotta & Poppy. Det blev en mycket bra lektion, Nelmi hade fin attityd. Kort sammanfattning:

Platsliggning: Vi fick köra med både vardagsligg och platsligg (hakan i marken). Nelmi försökte resa sig en gång, men då tog Emelie tillbaka henne. Hon blev lite brydd men låg sedan fint. Emelie belönade henne mycket. det fungerar fint att det är Emelie som sköter belöningen, jag står på min position helt still. Nelmi blir lugnare och lugnare för varje gång. Att det ska vara så svårt att ha matte 20 m bort, sötnosen. Nelmi tar det lugnare om hon ligger i platsposition, det verkar som att hon har det lättare när hon har en uppgift att koncentrera sig på.

Fotgående: Gick fint igår. Drog igång henne ordentligt och hon hade en fin attityd. Hon har dock tappat lite av sin fina bakdelskontroll.

Läggande under gång; Lägger sig fint, men dock med lite fördröjning. Hon behöver tänka efter först. Så här behöver vi mer säkerhet.

Inkallning med ställande: Första gången vi prova detta. och hon gjorde det riktigt fint! Eller ja, hon är snabb på att sätta sig förstås.

Hindret: Vi tränar på klass 2 momentet. Andra försöket igår. Problemet är att Nelmi är snabb på att vända sig om för att titta efter leksaken som kommer flygandes. Därför får Emelie stå bakom mig och kasta. Lite svårt att träna på själv. Men sista gången gjorde hon det fint; hoppade ut, vände sig, satte sig och återkom på signal. Min duktiga lilla splat!

Ja, det var allt tror jag... vi hann med en hel del på en timme...