måndag 18 januari 2010

Agilitylektion 1 med roligt slut


Idag var det dags för årets första agilitylektion. Så skoj! Tyvärr kunde inte Mikaela & Gnistra vara med idag, men vi fick förstärkning av Frida & Chili.

Idag var det springa av! Vi fick köra en hoppkombination med mycket flyt och vissa klurigheter. Jag tyckte det var svårt att få till linjen mellan 4-5-6. Ett sätt var att göra bakombyte vid 4-5 och sedan vid 5-6. Problemet för mig och Nelmi är att vi då skulle ha kommit för långt upp för att jag skulle hinna ner till tighta svängen vid 8-9. Istället sprang jag på och försökte få in henne med motsatt arm för att sedan trycka ut henne mot 6. Fick inte till det kanonsnyggt, men acceptabelt. Bra träning för oss!

Kombinationen 8-9-10 var lite trixig när man kommer med hög fart. Ett par gånger fick jag inte stopp på min galna splat, men det var när jag var alldelles för sen. Men ett par gånger fick vi till det riktigt fint!

Jag är lite trött nu och klockan är sent. Så därför blev det en kort version av lektionen. Men jag måste bara berätta hur det hela sluta. På vägen hem så hitta jag inte min mobil. Jag bad Frida ringa men vi kunde inte höra den. Jag visste att jag hade mobilen i bilen då jag ringde Linda på vägen. När jag släppte av Linda och Frida så leta jag igenom hela bilen, men den fanns ingenstans!! Frida ringde och ringde och signaler gick fram, men den fanns bara inte i bilen. Så vi åkte till Linda för att se om den låg där hon steg in i bilen, Nope! Sedan hem till Frida. Men inte där heller. Jag fick bara inse att den var borta.

Precis när jag ska åka hem så ringer Fridas mobil. Och det är min mobil som ringer!! En tjej säger att hon har min mobil. Hon hade varit ute och gått när hon hörde en mobil ringa. Efter ett tag inser hon att det kommer från en mobil som sitter uppknuten på en lyktstolpe. Så hon tar med sig den hem. Kollar igenom den och ser att det finns en massa missade samtal från Frida. Hon tycker namnet låter bekant och ringer. Javisst kände de varandra så vi åker och möter henne. Jag var så tacksam!

Hur min mobil kunde lämna passagerarsätet för att bli återfunnen på en lyktstolpe i Vårgårda är en gåta. Men jag inser att min kära mobil måste ha 2 räddare. Så ett stort tack även till dig, vem du nu är!

Kan säga att vi skratta hela vägen tillbaka hem till Frida :-D

2 kommentarer:

  1. Skumt med mobilen!!!! Kan du lagt den på något biltak? Var det någon mer med o tränade? Tappade du den utanför Fridas innan träningen? Mysko =)
    Kramar Hillevi

    SvaraRadera
  2. Hi hi jag skrattar fortfarande när jag tänker på det =)

    SvaraRadera

Här kan man fylla i sin kommentar